Anton 2 år

August 10th, 2010
Den 20 juli kl 11.01 blev vår lille prins 2 år. Han börjar bli en stor kille, och i sommar har det verkligen lossnat med talet för honom. Han babblar på för fullt, och kan sätta ihop tre ord til korta meningar. Det värmer i hjärtat att se att han kan uttrycka mycket tydligare vad han vill och känner. Roligt att kunna kommunicera med honom och höra hur han kan formulera nya ord och meningar varje dag. Skönt också att kunna uttrycka vad man tänker när det nya syskonet kommer till oss. Han pratar konstant just nu, men jag har försökt välja ut några typiska Anton-uttryck:

“Anton hjälpa dig” (När vi ska hjälpa honom, eller han vill hjälpa oss)
“Anton åååna” (Önskar att låna en leksak eller något annat)
“Äsa boken” (läsa bok är kul)
“sabi” (= färdig. Vet inte varifrån han fått det? Så säger han när han har ätit färdigt maten t ex)
“akk för maten” (har vi inte tränat honom att säga, men har han nog hört oss säga så i sommar,  och tagit efter.)
“köra bileeeen” (BobbyCaren är verkligen en favorit! Och fort går det, en höggravid mamma hinner knappt med.)

Jakt av helikoptern...

Jagar pappas radiostyrda helikopter...

På sitt rum har Anton fått en ny juniorsäng. Vi bytte ut spjälsängen precis innan vi åkte på sommarsemestern. Anton börjar bli en stor kille, det är tungt att lyfta i och ur spjälsängen och snart kan han klättra ur den. Skönt då att få en egen “vanlig” säng, där man dessutom har valfriheten att själv välja när/om man ska kliva upp. Dock har vi haft en period när nattningarna varit ganska långdragna. Innan sommaren sov Anton upp till 3 timmar på dagis och det gjorde honom förstås väldigt pigg på kvällarna, så han somnade inte förrän 21-22-tiden och var nästan trött på morgnarna. Nu har vi begränsat sovandet till 1,5 timma och det går bättre. Ibland på helgerna sover han inte alls på dagen, eller sover väldigt kort. Om vi har en lugn dag utan mycket uteaktivitet så märks det att han behöver mindre sömn.

Nybadad kille i sin nya juniorsäng (9 juli)

Nybadad kille i sin nya juniorsäng (9 juli)

Här bor jag.

Här bor jag. (Många leksakerna bor dock på mittenplanet i kök/vardagsrum.)

När vi kom tillbaka till Oslo efter sommarsemestern i Norrland var vi på en 2-årskontroll på Grav helsestasjon (den 9 augusti). Anton vägde då 15 kg och mätte 92 cm. Han ligger på övre delen av kurvan över vikt/längd, och har alltså varit en ganska stor kille ända sedan han föddes. Annars observerade bara helsesystern honom och allt såg bra ut.
Plötsligt i sommar har Anton också slutat dregla, från att jämt ha gått med en blöt tröja klarar han sig med en tröja på hela dagen (även om den ofta är rätt skitig ;-)). Jag hoppas och tycker mig ana att även tandstenen har blivit lite bättre. Hoppas på det och att detta kanske har något sammanhang.

Det roligaste lillprinsen vet för tillfället är att vara ute. Inte länge efter att han stigit upp tar han på sig skorna och ska ut, ofta hämtar han också pappas skor och vill att pappa ska följa med. De första 1,5 veckorna av sommarsemestern spenderade ju Anton och jag själva i Övertorneå eftersom Henrik var i USA. Efter att Henrik kom upp till oss, så har Anton blivit mer pappig än någonsin. Det är pappa som gäller för hela slanten! Och ibland när jag kommer och ska leka med bilarna med dem så får jag höra “ikke” och ser en sur min…

När Anton är ute så är det ofta sandlådan som gäller här hemma. Eller Bobby Caren, och på den går det undan numera. Att ta ett bad i barnpoolen är också populärt. I sommar badade han och åkte minirutschkanan hos farmor och farfar i stort sett varje dag. Med inspiration från kusin Tea har han också blivit ännu mera intresserad av pottan. “Anton kissa potta” får man höra ibland när man byter blöja. I Ö-vik kissade han på pottan för första gången och sedan har han gjort det ett par gånger sedan vi kom hem. Annars har han inte någon kontroll på kisseriet, utan kan plötsligt stå och kissa i poolen utan att vara medveten om vad som sker, så jag tror vi ännu väntar med någon seriösare blöjavvänjning.

"Anton kissa pottan"

"Anton kissa pottan" (7 aug.)

Som jag nämnt i ett tidigare inlägg är det verkligen kul att leka med bilar. Brandbil, polisbil, lastbil, släpvagn, motorcykel… När vi kom tillbaka till Oslo köpte vi en försenad tvåårspresent till Anton, ett garage i trä med flera etager, hiss, tankmöjlighet etc. Efter det är “leka garas” är ett av de första sakerna Anton säger när han vaknar på morgnarna.

I sommar har han också fått upp intresset för att se på filmer. Då är det filmen om båten Elias, Byggare Bob och Meckar Micke som är mest intressant. Emil och Ida är också intressanta, men där har han bara sett några klipp från Youtube, annars är han nog lite för liten för själva filmen. Nu frågar han med en gång som han vaknar efter att få “Se Ias-båten”, så nu får man snarare hålla ner på tv-tittandet till förmån för lekar där man är lite mer aktiv…

Anton vill inte dela med sig av sina leksaker. När ett annat barn t ex kommer på besök så blir han genast stressad och oavsett vilken leksak det andra barnet börjar leka med så blir Anton ledsen. Jätteledsen om det är någon av favoritleksakerna. Många “ikke” hörs ur hans mun. Han rycker sällan tillbaka sakerna, men ibland försöker han föra vår hand för att markera att vi ska ta tillbaka det. Ibland försöker han säga “Anton ååna” för att få tillbaka något. Lite jobbigt, men efter ett tag brukar det gå lite bättre. Och förhoppningsvis lär han sig snart att han inte blir bestulen på något, och att det i längden kommer att löna sig att dela med sig av vissa saker.

Kul att leka med garaget.

En favoritsyssla är att "jeka garage". Garaget fick han av oss i försenad 2-årspresent när vi kom tillbaka till Oslo.

Födelsedagen firade han i Övertorneå hos morfar. Dit kom mormor, min moster Maria, Isak och Jakob samt Nina och Theo som bara är ett par veckor yngre än Anton. Det blev tårta, kakor, ballonger och en massa presenter. Anton hade en bra dag och somnade gott på kvällen med sin nya brandbil vid kudden.

Gott med tårta!

Gott med tårta!

Anton och Theo

Anton och Theo

Anton är i alla fall världens bästa kille, och just nu är han inne i en otroligt spännande period! Var tid har sin charm, och vi är så glada att få ha dig hos oss, Anton.

En semestervecka i Ö-vik

August 10th, 2010

På lördag den 31 juli körde vi söderut till Ö-vik. Vi hämtade upp Johan och Andrea i Kalix och de åkte med oss till Luleå. Där stannade vi och tog med take away-mat till lunch som vi åt hos Andreas pappa innan vi körde vidare. Anton var lite less på bilåkande i Skellefteå, men efter stopp på en benisnmack och en kanelbulle i magen så somnade han gott och sov nästan tills vi kom fram till Strömsön.

Dagen därpå var alltså min riktiga 30-årsdag och jag fick frukost på sängen och bjöds på en god middag på kvällen.

30-årsdagen. (v. 35)

30-årsdagen. (v. 35)

Mor och son.

Mor och son.

30-årsmiddag.

30-årsmiddag.

På tisdagen hade vi återigen lite firande, både för mig och Anton. Helena med familj och Henriks moster Ulrika med familj kom på fika och det var full fart hela dagen. Barnen badade och busade, och Anton tyckte det var kul att få leka med kusinerna. Först var det en del grin och “ikke” från Antons sida, eftersom han var så rädd att någon skulle ta “hans” saker… men sedan gick det bättre.

I väntan på tårta...

Barnen väntar lugnt och sansat (?) på tårtan...

Kul att bada med stor-kusin Max.

Kul att bada med stor-kusin Max.

Vackra Helena.

Min fina svägerska.

Kusinkram.

Mysig kusinkram.

Förutom att umgås med släkten så har vi åkt en del båt, både Jannes och Brittas nya roddbåt, och motorbåten. Båda båtarna var spännande, tyckte Anton. Vi fiskade med nät (och fick en massa strömming och en stor sik), badade bastu och slappade i solen. Anton var ute och busade massor, och favoritsysselsättningen var att plocka blåbär och hallon på farmor och farfars tomt. Så fort vi gick ut så skulle han ha “båbär”. Sedan skulle han bada i den lilla poolen förstås. Vi hade fint väder i stort sett hela veckan.

Testar roddbåten.

Testar roddbåten.

Puss på dig "kiken" (=fisken)!

Puss på dig "kiken" (=fisken)!

En dag tog vi en dagstur till Älgens hus i Bjurholm. Bjurholm ligger i Västerbottens inland, ca 10 mil från Ö-vik. För vår älgintresserade son var det förstås väldigt intressant att få se älgar (och inte minst “älg-orn”) på så nära håll. Det fanns både större älgar och älgkalvar som alla var tama och man kunde klappa. Vi intog också en god lunch i form av älghamburgare/älggryta. Därefter körde vi hemåt via Olofsfors bruk, som är ett järnbruk från 1700-talet med vacker miljö omkring sig. Vi fikade och strosade omkring där innan vi åkte tillbaka till Strömsön.

Klappar älgkalven

Klappar älgkalven

"Hmm, ska jag våga klappa älgen?"

"Hmm, ska jag våga klappa älgen?"

På älgfarmen

På älgfarmen

En av de soliga kvällarna var vi också bjudna till Helena och Magnus i deras stuga i Mosjön. Där blev det bad (för barnens del) i sjön, grillning och middag utomhus. Riktigt härligt! Lyxigt att ha egen sandstrand precis utanför stugan.

I Mosjön

I Mosjön

Bad i sjön

Bad i sjön

Grillmästaren

Grillmästaren

På söndag den 8 augusti var det dags att köra tillbaka hem mot Oslo. Vi åkte 05.45 från Strömsön och kom fram till Jar ca 12,5 timmar senare strax efter kl 18. Det gick över förväntan för Antons del att åka de dryga 80 milen på en dag. Första fika- och springa-av-sig-stoppet gjorde vi runt Härnösand, sedan lunchpaus i Mora, påfyllning av mat i Torsby (sista ICA-butiken innan norska gränsen), och ett kort fikastopp vid Kongsvinger. Vid Kongsvinger var första gången han egentligen var otålig, men då var det ju bara en dryg timma kvar hem. Själv var jag däremot desto tröttare i kroppen, men skönt ändå att komma fram på en dag.

Lunchpaus i Mora.

Lunchpaus i Mora.

Dagen efter vi kom hem var jag till jordmor och fick bekräftat att allt såg bra ut med magen, precis en månad kvar till beräknad födsel. Henrik hade en semestervecka kvar, och vi hann med diverse fixande hemma i radhuset, ärenden etc.

30-årsfirande i Koivumaa

August 1st, 2010

Min idé när jag flyttade till Oslo sommaren 2007 var att på min 30-årsdag ha terassparty med god dricka på vår takterass mitt i Oslo. Nu har det redan gått 3 år, men det visar sig att livet ser lite annorlunda ut. Takterassen är utbytt mot ett radhus med desto mindre terass, och i magen bor en krabat som innebär att “god dricka” är vatten och fysiken är lite sämre än vanligt.

Välkomna till Koivumaa!

Välkomna till Koivumaa!

Oavsett så blev det lite firande av 30-årsdagen. Jag hyrde Koivumaa fäbodvall utanför Övertorneå och bjöd in närmsta släkten. Janne och pappa eldade rökbastu under dagen, och ska man bada rökbastu så bör man också bada vanlig vedeldad bastu för att bli av med all sot efteråt. Så det eldades både rök- och vedeldad bastu. Riktigt härligt! Några tog ett dopp i ån och vi åt grillat älgkött med tillbehör och rabarber/vinbärspaj till efterrätt.

Dukning i "puben" som detta lilla hus kallas.

Dukning i "puben" som detta lilla hus kallas.

I bastueldarens jobb ingår att fixa björkruskor

I bastueldarens jobb ingår att fixa björkruskor

Pappas pojke. Glada att se varandra efter knappt 2 veckor...

Pappas pojke. Glada att se varandra efter knappt 2 veckor...

Välkomstskål

Välkomstskål

Av damerna var det Sara och jag som badade bastu, och det var 4 år sedan (bröllopshelgen) som jag sist badade rökbastu. Där inne var det VARMT när man ångade på. Eftersom jag inte badat så mycket bastu de sista 10 åren så märker jag att jag inte pallar att sitta lika länge eller lika varmt. När vi gick över till den andra bastun skulle plötsligt Anton också vara med. Så han fick göra sitt premiärbad i en riktig vedeldad bastu utan traditionell dusch eller elektricitet. Anton insåg förstås njutningen med bastu, och senare under kvällen tog han ett bad även med herrarna. Rökbastu får det däremot bli nästa gång.

Antons första bastubad. Varmt och skönt!

Antons första bastubad. Härligt!

Lapin Kulta ÄR gott!

Till bastubad hör förstås Lapin Kulta. ;)

Glada 08-or. :)

Glada 08-or. :)

Blivande 30-åring

Blivande 30-åring

Jakob

Jakob

Kvällens favoritkompis blev Maria. Här "hämtas" vatten ur brunnen.

Kvällens favoritkompis blev Maria. Här "hämtas" vatten ur brunnen.

Peter och Isak

Peter och Isak

Sara

Sara

Anton tränar på lassokastning.

Anton tränar på lassokastning.

Vid 23-tiden stängde vi dörrarna till “puben” som är ett av de små husen i fäbodvallen, där vi satt och åt. Stort tack för alla presenter! Jag fick både en hushållsassistent, Marimekko-duk, Nespresso-maskin, Norrbottensring, presentkort/pengar till servis och blommor, handgjort tennarmband och lotter.

Dagen därpå var det dags för oss att packa bilen full och köra söderut för nästa anhalt, Strömsön.

Semesterfirande i Övertorneå

July 31st, 2010
Onsdag den 14 juli skjutsade Henrik mig och Anton till Gardermoen och vi vinkade hejdå för att åka till Övertorneå. På söndagen åkte Henrik på konferens med jobbet till Atlanta, så han kunde tyvärr inte följa med oss norrut utan kommer upp lite senare.

Flygresorna gick bra. Detta är sista gången Anton sitter i vår famn när han flyger. Efter två år är det barnsäte som gäller. Anton har ju bara en knapp vecka kvar till sin tvåårsdag, så han är ju ganska stor för att sitta i famnen. Lite trångt och ganska varmt blev det, med tanke på min mage som också tar plats. En farbror som satt bredvid oss mellan Oslo-Stockholm påpekade att “Det var första gången han sett tre ‘personer’ på samma säte.” :) Vi hade hela fyra timmar mellan flygen på Arlanda, vilket gav ett litet träningspass åt den gravida mamman som fick hålla koll på bagage och jaga en liten kille med mycket spring i benen. Åt i alla fall lunch på McDonalds och lekte lite i det lilla leklandet i terminal 4. Anton fick sitta i ett lekflygplan och det var väldans kul!

Flyger eget plan på Arlanda.

Flyger eget plan på Arlanda.

På torsdagen var det dags för farmors begravning (annars skulle vi ha åkt norrut först på söndag). Solen strålade dagen till ära, och de närmaste och övriga bekanta som hade lust var välkomna till farmors hus i Sattajärvi kl 08.30. Utanför huset stod farmors kista och det bjöds på kaffe med dopp. Mina fastrar hade bakat de kakor som farmor ofta bakade, alltså bland annat lingonrutor, “Annan kakkoa”, ess och bullar. Precis som vi barnbarn alltid har gjort, älskade Anton “Annan kakkoa” och han åt nog tre stycken innan vi var klara. Det kom ganska mycket folk till Palovaaragården, kanske 40-50 st. Ett par timmar senare körde begravningsbilen farmor för sista gången från hennes hus till Pajala kyrka där begravningen höll till. Förutom några av sönerna var också mina kusiner Therese och Sara med och bar kistan. Det var en vacker ceremoni, och efter kyrkan sänktes farmor ner i samma grav som farfar ligger. Sedan bjöds det på middag i församlingshemmet, och innan vi åkte hem stannade vi ett par timmar i farmors hus i Sattajärvi tillsammans med övriga släktingar. Det känns både konstigt och overkligt att farmor har lämnat oss, och det märktes att något viktigt saknades i huset. Man brukar tydligen säga att “när en i familjen dör, så föds någon annan”, och det känns lite märkligt att sist jag var på begravning var det morfars begravning. Då låg Anton i min mage, och denna gång är jag gravid igen, när det är dags att ta farväl av farmor. Även om jag egentligen inte tror på talesättet, så är det oavsett svårt att inse att livet kommer och framför allt att livet går.

Farväl älskade Farmor. Utanför huset i Sattajärvi.

Farväl älskade mamma/farmor/morfarsmor. Utanför huset i Sattajärvi.

Farmor och farfars grav i Pajala.

Nu ligger både farmor och farfar begravda på samma ställe.

Resten av tiden tog vi det ganska lugnt. Helgen som kom var det Matarengi Marknad i Övertorneå och vi strosade omkring där en hel del och träffade lite bekanta. Vi tog en tur till Luppio-berget där vi av en slump träffade min kusin Daniel med hans familj. Var också till Hanhivittikko fäbodvall en dag. Där fanns det både kor, får, grisar och höns och det var förstås väldigt spännande för Anton. Själv hade jag heller aldrig varit där, så var lite kul att få besöka stället.

Utsikt från Luppioberget.

Utsikt från Luppioberget.

Mycket bus blev det med morfar.

Mycket bus blev det med morfar.

Fåren var de mest spännande djuren på Hanhivittikko. Men de ville inte umgås med oss...

Fåren var de mest spännande djuren på Hanhivittikko. Men de ville inte umgås med oss...

Hälsar på kossan.

Hälsar på kossan.

Vi tog en tur till Tuoman paja på finska polcirkeln. Där åt vi glass och såg många "äjj-orn" (älghorn).

Vi tog en tur till Tuoman paja på finska polcirkeln. Där åt vi glass och såg många "äjj-orn" (älghorn).

Emil och Ida-figurerna var populära hos mormor.

Emil och Ida-figurerna var populära hos mormor.

"Anton spjuta jatten"... och det var kul!

"Anton spjuta jatten"... och det var kul!

Anton firade också sin 2-årsdag med tårta, kakor och många presenter, men det får bli ett separat inlägg om det.

Somnade gott med hunden och brandbilen på 2-årsdagen.

Somnade gott med hunden och brandbilen på 2-årsdagen.

Magen i vecka 33 (dagen innan 34) på Henriks och min 4-åriga bröllopsdag.

Magen i vecka 33 (dagen innan 34) på Henriks och min 4-åriga bröllopsdag.

Annars blev det en hel del promenader i Övertorneå, och vi hann hälsa på lite släktingar. Var hos familjen Grym, där Anton fick leka med mina kusiner och han fick köra både en liten tramptraktor, lastbil, fyrhjuling och moped. Tala om himmelrike för en fordonsintresserad kille! Vi åkte också till Överkalix och besökte Sara som har flyttat in i en egen lägenhet där. Även där fick Anton åka till ett ställe där det stod parkerat traktorer och tiotals lastbilar, grävmaskiner etc. Han sprang mellan lastbilarna som en galning och pekade och pratade i ett. Tänk vad många nya spännande intressen man får när man fått barn. ;-)

Ut på traktor-, lastbils- och grävmaskinsskådning med Sara och Anders.

Ut på traktor-, lastbils- och grävmaskinsskådning med Sara och Anders.

Morfars motorcykel var väl lite intressant...

Morfars motorcykel var väl lite intressant...

... men "lassbilen" var förstås mest intressant. Där spenderade Anton mycket tid.

... men "lassbilen" var förstås mest intressant. Där spenderades mycket tid.

På tisdagkväll den 26 juli kom Henrik också till Övertorneå. Han landade i Oslo på söndagen och satte sig måndag morgon i bilen för att köra norrut. Resan hade gått bra, även om han var ganska trött, och Anton var överlycklig över att få se sin älskade pappa igen. Sedan dess har pappa varit den klara favoriten hos Anton och jag har fått höra en hel del “ikke” från Antons sida när jag försökt vara med Anton och Henrik och leka.

På onsdagen kom också Henriks föräldrar upp för att plocka lite hjortron. Torsdagen begav sig Janne, Henrik och pappa iväg till Sattajärvi och kom hem med totalt ca 12 liter hjortron. Inte illa! Under tiden åkte Britta, mamma, jag och Anton till finska Pello och tittade lite i butiker där samt åt lunch på Pentik.

Fika i Turovaara.

Fika i Turovaara.

Johan och Andrea kom också till Övertorneå och åt middag på torsdagkväll (men åkte tillbaka till Kalix på kvällen eftersom Andrea jobbade fredagen). Johan kom tillbaka till Sthlm från sin motorcykelsemester genom över 10-länder i Europa för några dagar sedan. Kul att träffa dem igen och Anton fick busa massor.

Hos Johan och Andrea.

Hos Johan och Andrea.

På fredagen hade jag hyrt Koivumaa och vi hade lite 30-årsfirande för mig med bastu och grillning, men det skriver jag om i ett separat inlägg.

Lördagen den 31 juli var det dags för oss att packa bilen och köra söderut mot Ö-vik. Johan och Andrea åkte med oss från Kalix till Luleå och vi köpte med oss lunch som vi åt hos Andreas pappa i Luleå, innan vår familj körde vidare till Ö-vik. Bilresan med Anton gick bra, förutom en stund vid Skellefteå då han var riktigt less och vi fick stanna och försöka “springa av oss”. Sedan fick han två bullar och slocknade och sov nästan tills vi kom fram till Strömsön.

Sista arbetsdagen

July 14th, 2010

Idag var min sista arbetsdag innan jag tar “långledigt”. Startar med semester som därefter följs av “mammapermisjon”. I Norge startar föräldraledigheten med automatik tre veckor innan barnets beärknade födselsdatum. Både för- och nackdelar med att förbruka många föräldradagar innan barnet har kommit, men skönt i alla fall att få ta det lugnt innan.

Egentligen var planen att jag skulle jobba veckan ut, men eftersom käraste farmor har gått bort så åker Anton och jag upp till Övertorneå redan imorgon för att kunna vara med på begravningen. Henrik kan tyvärr inte följa med eftersom han ska på konferens med jobbet i USA på söndag.

Förra gången jag gjorde sista arbetsdagen före föräldraledigheten så kändes det väldigt konstigt och ovant. Den här gången känns det mera naturligt av någon anledning. En bidragande orsak är kanske alla andra kollegor i projektet, förutom en, har tagit sommarsemester för 1-2 veckor sedan och det är ganska dött på kontoret. Dessutom är det ju ännu länge kvar tills bebisen ska titta ut, så den riktiga stressen om att få saker och ting på plats har inte infunnit sig ännu.

Vi har valt att vara hemma 12 månader (eller 56 veckor rättare sagt) med 80% betalning även denna gång (är i Norge även möjligt att välja 10 månader med 100%). Jag ska vara ledig till slutet av juni, sedan tar Henrik över till slutet av september. Ska bli riktigt härligt!

Nu ser jag fram emot både att få mysa med nytillskottet, samt att kunna låta Anton ha lite kortare dagar på dagis och att ha en annan flexibilitet i vardagen jämfört med när båda jobbar heltid och man ska hämta/lämna på dagis varje dag.

Vecka 32. 10 juli.

Vi längtar så efter dig, vår nya familjemedlem. (Vecka 32. 10 juli. )

Anna & Andreas på besök

July 7th, 2010

Första helgen i juli var herr och fru Mörtberg här på besök. Eftersom de varit i Oslo tidigare och sett centrala stan, så tog vi det ganska lugnt med sevärdheter.

På fredag kväll åt vi middag och på lördag tog vi t-banan in till stan. Strosade lite på Aker brygge, åt lunch på bryggan på Herbert och gick i lite butiker. Fikade på Karl Johan innan vi åkte tillbaka hemåt.

En tur på Aker Brygge. Vilken lunchrestaurang ska vi välja?

En tur på Aker Brygge. Vilken lunchrestaurang ska vi välja?

Vattenlek vid Bryggetorget.

Vattenlek vid Bryggetorget.

Innan middagen hämtade jag upp Ida på Lysaker station. Passande nog var hon i Oslo-trakten på jobb och kom hem till oss på middag och sov över till söndagen. Killarna såg fotboll på lördagskvällen medan vi tjejer fick en trevlig pratkväll tillsammans.

Andreas & Anton läser fordonsböcker.

Andreas & Anton läser fordonsböcker.

Ida kom förbi på lördagkväll.

Ida kom förbi på lördagkväll.

På söndagen lämnade jag Ida på tågstationen igen och innan Anna & Andreas åkte tillbaka till Stockholm tog vi en biltur ut till Bygdøy, där vi stannade en snabbis vid Kon-tiki museet. Därefter vinkade vi hejdå vid flygtåget efter en trevlig helg. Vi önskar A & A lycka till speciellt med allt det spännande som väntar i slutet av året!

Lassbil

July 6th, 2010

Det absolut största intresset hos Anton just nu är lastbilar, eller ”lassbil” som han själv säger. Det kretsar i hans lilla huvud dygnet runt. Så fort han vaknat på morgonen ska han leka med sina bussar, bilar och lastbilen. Vid matbordet vill han alltid få tag i mjölkpaketet med lättmjölk, för där finns en bild av en lastbil fylld med mjölkpaket. När vi kör till/från dagis så spanar han bara efter lastbilar eller andra fordon, gärna sådana med ”kopa” (skopa).

I förra veckan höll grannen på att flytta och då stod en mindre lastbil utanför vårt hus. Jag skulle väcka Anton som sovit eftermiddagslur tillräckligt länge. Men som vanligt vill han helst inte vakna. Tills jag sa att det kanske är en lastbil utanför huset. Då var ögonen plötsligt piggare än någonsin och när han till sin lycka faktiskt såg en lastbil utanför huset så skrattade han högt av lycka.

Här om dagen när han hade lagt sig så gick Henrik ut för att klippa gräsmattan med vår nya eldrivna gräsklippare. Jag satt i rummet bredvid Antons rum och plötsligt hör jag hur Anton sätter sig upp i sömnen när han hör gräsklippparen. ”Lassbil!!” säger han innan han lägger sig ner och somnar om.

Farväl älskade farmor

June 30th, 2010

Den 28 juni ringde pappa och berättade att farmor lugnt och stilla hade lämnat oss. På ålderdomshemmet hade de hjälpt henne på toaletten vid tolv-tiden och vid 14-tiden när de tittade in så hade hon somnat in. Antagligen gick det alltså väldigt lugnt till.

Julen 2007 i Sattajärvi.

Julen 2007 i Sattajärvi.

Farmor har levt ett långt liv, hon föddes 25 januari 1916 och hann alltså bli 94 år gammal. Hon fick 7 barn (12 år mellan äldsta och yngsta barnet), 13 barnbarn och (hittills) 12 barnbarnsbarn. Farmor växte upp i Sattajärvi utanför Pajala på hennes hemgård och hon och farfar hade skogsbruk och ladugård med kor (och från starten hästar) och ett stort hus att ta hand om. Undra hur mycket sömn farmor fick som småbarnsförälder, när hon skulle ta hand om både barn och gå till ladugården och mjölka kor tidigt på morgonen? Dessutom har jag hört att det ofta bodde diverse nasare hos farmor och farfar och dessa skulle också tas omhand. De hade också flera fosterbarn boende hos sig under olika perioder.

Jag har så många minnen av farmor, och minns henne som en snäll farmor som alltid tog hand om alla och bjöd på god mat. Ofta blev vi bjudna på älgköttgryta som var mör och god efter att ha blivit kokad i flera timmar och potatis. Till efterrätt var det ofta farmors egna hallon och glass. Och många koppar kaffe och mycket kakor. Favoriten för oss barnbarn var nog “Annan kakkoa” (osäker på stavning) eller “Annas kakor” som de hette. Själv åt farmor varken bär eller grönsaker. Jordgubbar tyckte hon “smakar trä” och en gång för ett par år sedan hade vi köpt tomater när vi var på besök. När vi skulle åka så undrade hon: “Vems är dessa röda bär i kylskåpet?”. En annan gång hade vi köpt hem melon och jag frågade om hon ville smaka. Efter ett par tuggor spottade hon ut det. :-) Hon köpte helt enkelt aldrig hem frukt och grönt själv. Och när hon skulle köpa fläsk i affären så frågade hon alltid efter “den bit som har mest vitt i sig”. Ändå var hon frisk och stark hela livet.

Farmor bodde i ett stort gult hus på säkert en bra bit över 200 kvadrat. Efter att farfar dog fortsatte hon att själv ta hand om huset. Hon var ute och skottade snö, högg ved och fixade med det mesta. På jularna när vi var små brukade vi vara säkert 20 personer som sov över där, och då var det full fart. På somrarna åkte vi ofta till Sattajärvi på höbärgning, och det var alltid spännande att få åka traktor etc. En helg på sensommaren var det alltid potatisupptagning i det stora potatislandet, som gav potatis till hela den stora familjen. Johan och jag hade en fyrhjuling som vi kopplade ett släp till och körde potatis ner till huset från potatislandet. Jag minns farmor som alltid så lugn och aldrig stressad trots att det ofta var mycket folk där. Hon klagade aldrig över något.

Sedan jag själv fick barn kunde vi knyta an än mer. För två år sedan flyttade farmor till ålderdomshemmet i Korpilombolo eftersom hon fick lite olika småkrämpor (lunginflammation etc) och när vi kom på besök och hade Anton med sig så märkte jag hur engagerad hon var i honom. “Ni kan gå och fika så tar jag hand om honom” kunde hon säga med en gång, fast hon knappt orkade ha honom i famnen. Hon berättade också om när hon hade småbarn och var tvungen att gå ut och mjölka korna tidigt på morgonen. Då pallade hon upp kuddar som ett “staket” på köksgolvet och lät de minsta barnen vara innanför medan hon själv skyndade sig med mjölkningen i ladugården.

Farfar gifte hon sig med pingsten 1939 i Korpilombolo kyrka efter att de känt varandra i ett år. Därefter blev hon gravid med första barnet och farfar ryckte in i andra världskriget, men fick permission för att träffa sin dotter under våren 1940.

Farmor har också berättat att nästan alla hennes barn är födda hemma. Det kom ofta hem en “lokal barnmorska” med cykel, som hjälpte till att förlösa mamman. Sedan fick farmor inneha liggläge i sängen en hel vecka efter att barnet var fött för att minimera risken för komplikationer. På senare år berättade farmor också att hon en gång födde ett dödfött barn, och det barnet fick hon aldrig se utan barnmorskan bara sprang iväg med barnet. Det kändes förstås inte speciellt kul. Men med tanke på alla hennes erfarenheter är det inte konstigt att barn är så naturligt för henne.

Farmor handarbetade också, och hon har berättat att hon varje år fick sticka nya sockar och säkert tröjor etc till barnen. Det var alltså mycket som skulle hinnas med, och man ägnade inte sin mammatid åt cafébesök och bloggande. På tal om sock-stickning så bor det många laestadianer i Sattajärvi, och jämfört med dessa så hade farmor inte många barn. För ett par år sedan vet jag att farmor stickade kanske 30 par sockar och gav till någon annan kvinna i byn eftersom denna kvinna var 60 år gammal och hade 60 barnbarn! Sockarna skulle vara ett bidrag till julklapparna, eftersom det visst var svårt att hinna med att ordna julklappar till så många barn… :)

Oavsett är det otroligt vad mycket som har hunnit hända sedan farmor föddes. Bondesamhälle, industrisamhälle och it-samhälle. Tala om att få uppleva teknikens framgång. Vet bland annat att att farmor och farfar var de första eller en av de första som hade bil i byn, innan dess åkte de häst och vagn. Och när telefonen kom var visst deras hus en växel, där man manuellt kopplade vidare samtalen till andra delar av byn när någon ringde. Som kontrast till detta brukade pappa på senare år när han var på besök ofta visa bland annat vår blogg så att farmor kunde se lite bilder.

Detta är några av alla minnen av farmor Frida. På slutet tror jag att farmor kände sig ganska nöjd med livet. Att inte riktigt orka ta hand om sig själv måste ha varit tufft när hennes uppgift i livet alltid varit att ta hand om andra. Farfar dog för 23 år sedan (då 79 år gammal), 1987, och nu tror jag även att farmor kände sig redo för att ta nästa steg. Men för oss känns det såklart tomt. Trist att inte kunna få fler samtal tillsammans. Men jag bär med mig alla minnena och ska försöka komma ihåg kontrasterna som jag ofta upplevde när vi träffades.

Farmor uppklädd i tornedalsdräkt och jag på vårt bröllop sommaren 2006.

Farmor och jag på mitt och Henriks bröllop sommaren 2006.

Sov gott älskade farmor!

Sommarmiddagar med många “nya” vänner

June 27th, 2010

Så här innan sommaren är det ett extra bra läge att träffas och gå ut och äta innan man skiljs för semester. Jag har varit på flera olika middagar de sista två veckorna.

En kväll var fem av sex “radhusfruar” ut på middag tillsammans. Vi har alla barn och överlät nattningarna till papporna och träffades vid 18.30 på gården för att gå till Bekkestua. Åt middag på en av få restauranger där, Bekkestuene. Har bara ätit där en gång tidigare och tyckte att maten var sådär, men denna gång var det klart godare. För min del blev det en Club Sandwich och rabarberkaka till efterrätt. Vi hade en trevlig kväll och fick möjligheten att lära känna varandra lite bättre. Även om vi inte är lika på alla fronter så har vi åtminstone två saker gemensamt: barnen och boendet. Det känns lite viktigt att ha en god relation till grannarna.  

Nästa sommarevenemang var med vår avdelning på jobbet, där vi hade sommarmiddag på Lille Herbern. Det är en mysig restaurang som ligger på en pytteliten ö precis utanför Bygdøy. Vi promenerade från jobbet och längst ut på Bygdøy, där man tar en båt ca 30 meter för att komma till restaurangen. Konstaterade att vi måste se till att åka dit fler gånger på fina sommardagar! Åt en trerättersmiddag där, och efter det bjöd vår chef oss hem till henne på lite vin och öl. Hon bor bara ca en kilometer från oss, så jag promenerade hem därifrån framåt midnatt.

Jag har också hunnit träffa mina gamla tjejkompisar från Capgemini-tiden. Det var verkligen ett trevlig gäng jag jobbade ihop med där, och jag tror vi var fler tjejer på Cap i Norge än när jag var anställd i Sverige, samt att vi lärde känna varandra privat på ett helt annat sätt. Hur som helst så träffades Trine, Alice, Hanne och jag på Beach Club på Aker brygge. De har mest hamburgare av alla möjliga sorter, och vi åt gott (ananas-burgare för min del) och satt och uppdaterade oss om läget. Trine och Alice jobbar kvar, medan Hanne också har hunnit byta jobb.

Har också hunnit med en trevlig middag på Beach Clubs grannrestaurang, nämligen Eataly. Vi är ett gäng mammor som har lärt känna varandra via Svenska kyrkans babycafé, som fortfarande har lite kontakt. Eftersom vi hängde på caféet samtidigt så har vi också ungefär lika gamla barn, alltså 2008:or. Vi var fyra stycken som träffades denna gång, Linda, Lindah, Helena och jag. Två har redan fått ett syskon och vi andra två väntar ett syskon. Så det blev förstås mycket barnsnack. Kul dock att ses utan barn någon gång, denna gång över en god pastatallrik. Sådana gånger slår det mig för övrigt hur bra vi hade det när vi bodde i Vika och det bara tog 5 minuter att gå hem från Aker brygge. Nu tog det istället sisådär 45 minuter med promenad-tbana-promenad från dörr till dörr.

Henrik har också varit på sommarfest med jobbet, de samlades på Langøyene, och verkade ha haft trevligt där. (Utan att skvallra alltför mycket så hade de visst så trevligt att jackan med diverse innehåll tappades bort…)

Jag har i alla fall passat på att njuta av vartenda restaurangbesök (Det enda som saknats är lite gott vin till maten). Kul också med så många nya vänner! När vi flyttade till Oslo kände vi inte en kotte här, och nu skulle det kännas lite trist att lämna de sociala nätverk man byggt upp. Oavsett så njuter jag som sagt lite extra av “utekvällarna” nu, för jag misstänker att det efter sommaren kommer bli glesare med restaurangbesök på egen hand. Som ammande mamma är man ju bunden ett tag framöver, och även om man kommer iväg ut så är man långt ifrån avslappnad med en bebis som ligger hemma och helst vill ha mjölk från mamma.

Midsommarhelg med lyxig spadag

June 27th, 2010

Vi firade inte midsommar något speciellt i år heller. Fredagen var jobbdag som vanligt i Norge, och efter en hel dag med jobb och framför allt dagis är kvällen inte så lång. Vi grillade i alla fall och åt gott.

På lördagen däremot fick vi en riktigt lyxig dag. Vi började med att åka in till stan och lämna Anton hos Line, Knut och Josefine vid 09.30. Därefter gick vi till ett spa på Vika där Henrik fick massage och jag en ansiktsbehandling. Efter det passade Henrik på att gå till frisören, medan jag mötte upp de andra på ett soligt Aker brygge. Barnen somnade i sina vagnar och vi fyra vuxna åt i lugn och ro lunch på bryggan på Herbern.

Efter lunchen gick vår familj ut på lite shopping på sommarrean. Anton fick ett par Crocs-kopior och lite kläder, Henrik lite sommarkläder och jag ett par skor. Sedan köpte vi badlakan i sommarpresent till dagisfröknarna (som jag sedan i tillägg skrev personliga hälsningar till. Är det någon man inte vill stöta sig med så är det de som har det enorma förtroendet att passa vår son hela dagarna!).

Innan vi åkte hem gick vi förbi Knut som skulle skjutsa oss hem och samtidigt hämta lite flyttkartonger. Då blev vi plötsligt bjudna in på sodd till middag hemma hos dem, så vi blev kvar ett par timmar och barnen fick leka innan vi åkte hem. Tack Line & Knut för en heldag med barnpassning, presentkort på spa och middag!