Fredag den 11 december var det dags att köra det stora flyttlasset från Hansteensgate till radhuset på Fagertunveien. Vid 09-tiden kom flyttkillarna från Oslo flytt, en svensk flyttledare, en norrman och en rumänier. Första utmaningen var att hitta en parkering för den stora bilen, men vi valde att låta dem ställa sig på trottoaren och ta en garanterad parkeringsbot. En kvart senare var det en lapp på rutan där det stod 800 kr. Men hellre det än att stå långt ifrån och det därmed tar mer tid.

Vi hade packat ihop det mesta förutom lite blommor och annat svårpackat, så det var bara att börja bära ut saker i flyttbilen. Allt gick smidigt och enligt plan och efter ett par timmar tog Sara, Anton och jag en promenad till Mc Donalds där vi köpte hem lunch till hela gänget. Därefter åkte flyttkillarna och Henrik iväg med första flyttlasset.

Eftersom Anton behövde sova lite tog han och jag en promenad och han fick sova lite i vagnen. Därefter väntade Sara, Anton och jag på flyttkillarna. Och vi väntade lite till. Efter ett par timmar ringde Henrik och då visade det sig att flyttkillarna hade försökt ta en genväg över gräsmattan (H missade detta då han körde vår egen bil), ner på gångvägen och fastnat där. Väldigt smart? Speciellt bra att göra märken av en flyttbil på husets gemensamma gräsmatta innan man ens flyttat in… Efter hjälp av bärgningsbil kom de till slut tillbaka och vi kunde börja lasta in lass nummer två i bilen. Några timmar senare hade vi packat 95% av sakerna och vi lämnade lite smågrejer kvar i lägenheten och körde det andra lite försenade lasset till Jar. Vid 19.30 var vi på plats och alla saker var inburna i huset.

Uppe i vårt sovrum var det kartonger från golv till tak i stort sett i hela rummet, vardagsrummet var fyllt med möbler och kartonger om vartannat, och nästan lika rörigt var det i övriga rum. Efter ett par timmar hade vi lyckats hitta fram de viktigaste prylarna som toalettsaker och köksprylar. Köksmöblerna var dock inte monterade ännu, och sängen hade vi ju inte plats att montera någonstans, så vi åt pizza vid ett sideboard och sov första natten i vardagsrumssofforna. Saras säng var åtminstone på plats, så hon kunde sova lite mer normalt. Anton sov, precis som oss, lite dåligt och vaknade ledsen och förvirrad på morgonen därpå.

Första helgen fungerade inte spisen och huset var inte helt färdigt. Silikon saknades i köket, en del lister skulle bättringsmålas och element skulle monteras etc. Som tur var var Sara hemma på dagarna och hon hade “besök” i stort sett varje dag de två veckorna fram till jul. Hon fick ta emot elektriker, snickare, montör av bredband, montör av kabel-tv och montör av husalarm. Kvällarna efter flytten tog jag och Henrik också tre turer till huset för att hämta hem de “sista 5 procenten”, och det visade sig att bli tre fullsmockade bilar innan vi hade med oss allt. Fy, vad mycket grejer vi har! Den tanken slog oss mer än en gång, och nyårslöftet för 2010 får bli att rensa i alla rum.

Innan vi åkte till Övertorneå för julfirande hann vi också åka och köpa garderober till sovrummet. Väldigt skönt, eftersom vi från början hade rivit ut så många garderober att vi bara hade EN garderob kvar, vilket innebar kläder, handdukar och sängkläder på hög. Sista söndagen innan jul hade vi också våra första besök, först av familjen Callenholm där vi fick träffa deras lille nytillskott Jacob, och därefter av familjen Syvertsen/Ellevog.

Vi hade lite julklappsutdelning före jul. Anton är fascinerad av den fina hunden han fick av Sara.

Kort och gott blev det en intensiv december med allt flyttfix och nytt jobb för min del, men vi är i alla fall på plats i nya lyan och här hoppas vi att vi ska trivas.

Enligt vår ursprungsplan var det denna helgen vi hade tänkt flytta in i radhuset, men nu blev det inte så. Som tur är hade vi önskat att behålla vår lägenhet till 15 december, så vi har ju god marginal oavsett.

Hur som helst ägnade vi helgen åt att köra över en del kartonger till huset. Ju mer vi kan köra själv, desto mindre jobb blir det på den stora flyttdagen. Henrik körde två vändor både lördag och söndag och Anton och jag var med till huset på lördagen. Då kom även Line och Knut förbi och tittade, eftersom de hade vägarna förbi.

Nu börjar köket verkligen att ta form. Vi får massor med skåp, och det känns trots allt inte så smalt som vi föreställt oss. Det kommer bli toppen! Den kommande veckan ska elektrikern komma och koppla in vitvarorna och rörmokare ska koppla in vatten. Sedan återstår i stort sett bara kakel och att montera socklar nederst. Sakta, men säkert närmar det sig…

Köket börjar närma sig slutresultatet.

Fruktstund bland renovering och flyttkartonger.

Efter fyra veckors renovering är vårt sovrum helt klart. De har byggt upp den lilla “väggen” runt “skorstenen” som går upp genom vårt sovrum. Med den lilla tillbyggnaden blir väggen jämn bakom sängen. Listerna är på plats, och vi är nöjda med resultatet.

Även Antons rum är klart, men vi har kommit fram till att vi inte alls ska ställa tillbaka de gamla garderoberna som stod mellan Antons rum och det blivande arbetsrummet. Enligt hantverkarna tar det upp till 20 timmar extra att bygga igen väggen, spackla och måla, men vi har ändå bestämt oss för att köra på det eftersom planlösningen i båda rummen blir mycket bättre då.

Vi inser dock att huset inte kommer att vara klart för inflytt kommande helg. Köket är heller inte klart och brädor som de ska sätta bakom samtliga trappsteg är ännu inte på plats. Vi har därför bestämt oss för att flytta först på fredag nästa vecka, den 12 december. Dock väntar vi till så sent som möjligt med att informera hantverkarna om det, och hoppas att de kör på ekstra flitigt nu.

På lördagen gick i alla fall det första flyttlasset till huset. Vi hyrde ett släp på Statoil och körde två vändor med kartonger och utemöbler.

Vårt sovrum är klart.

Antons rum.

Rörigt vardagsrum.

Första flyttlasset.

Efter tredje veckans renovering har hantverkarna börjat sätta upp köket. De har satt upp de flesta nederskåpen. I alla rum på övre våningen och mittenvåningen har de satt golv, samt att de har målat de flesta väggar utom vardagsrummets väggar.

Det börjar likna något, men det är fortfarande en del kvar. När man rev upp golvet i källaren upptäcktes att en plastmatta låg direkt på grunden. Eftersom den var så gammal och “torkad” så bestämde vi att de skulle ta bort mattan. Då upptäckte man att golvet inte var helt jämnt (dubbla mattor på delar av golvet), så nu ska de fylla ut golvet med något cementliknande så att golvet blir jämnt. Dessutom ska de sätta en tunn isolering innan parkettgolvet läggs. Detta drar naturligtvis ut på tiden lite grann, och vi börjar ana förseningar i vår (odefinierade) tidsplan.

Nedan kommer några bilder.

Från hallen sett mot vardagsrummet. Trappan har ändrat färg från furu till vitt.

Köket börjar ta form. Vi tappar lite ljus av kyl/fry/skafferi till vänster, men någonstans måste vi ju placera det...

Anton testsitter köksbänken. Funkar fint.

Sara står i ett av de mindre sovrummen. Garderoberna mellan sovrummen är tillfälligt bortmonterade.

Antons nymålade ljusblå rum. Hans rum är det enda som får någon annan färg än vitt.

I kjellerstuen är det fokus på att få ordning på golvet/underlaget. Källarens dörrar har målats vita.

I söndags var vi till huset igen hela familjen. Denna vecka har det inte skett lika märkbara förändringar som första veckan. Nu har hantverkarn mest fokuserat på underlagen (vägg/golv). Mycket spacklande har det blivit. Elektriker och rörmokare har varit och dragit el/rör, och i köket har de byggt igen dörröppningen mot hallen, samt spacklat och grundmålat.

På övre våningen var halva trappen igenstängd för att målarna skulle kunna stå “över öppningen” och måla väggarna runt trappen. Vissa dagar har det varit fyra man och jobbat i huset, men oftast är de bara två. Timmarna tickar snabbt iväg, men enligt byggledaren så ska det inte återstå mer än 10-14 dagar nu. Bara att hoppas att tidplanen håller!

I torsdags levererades även köket, så nu är vardagsrummet fullt med platta kartonger. Henrik och Wojtek var även och köpte allt golv i torsdags kväll. Vitlackad askparkett kommer vi att ha i alla rummen.

Här kommer några bilder.

Så här ser köket ut nu, ingen öppning till hallen längre, och slätspacklade väggar.

Det nya köket och golvet...

"Kjellerstuen" med halvt upprivet golv.

Vårt blivande sovrum.

Efter att vi varit i huset åkte vi upp till Frognerseteren för att visa Sara utsikten därifrån. Dessvärre valde vi helt fel dag att åka dit, då det var tjock dimma så utsikten var obefintlig. Vi fick i alla fall en mysig fika i restaurangen.

Sara fikar på Frognerseterens café.

Gott med fika! Anton var mest intresserad av ett älghuvud som hängde på väggen. "Äjj" sa han hela tiden.

Den 1 november, på söndag för en vecka sedan, blev vi alltså radhusägare. Vi träffade de förra ägarna Rigmor och Oddgeir och gjorde en sista “besiktning” innan vi skrev under en del papper och tog över nycklarna. Under tiden var mamma och Anton ute och gick (i regnet).  Tanken slog oss att när vi köpte lägenheten i Kista så övertog vi också den 1 november… tänk att det redan är 5 år sedan!

Nyblivna radhusägare den 1 november.

Söndag kväll ägnade vi åt planering kring hur vi vill ha det med eluttag, vad vi önskar att hantverkarna ska göra etc. Gjorde upp ett litet schema för dem och försökte tänka igenom så mycket som möjligt.

På måndag morgon åkte Henrik ut till huset. Där mötte han upp Wojtek som är ansvarig för att riva ner väggen mellan vardagsrum och kök, bygga igen dörröppningen mellan hall och kök, all spackling, målning av tak och väggar, golvläggning och liknande. Till huset kom också en elektriker som ska dra elen framför allt till köket.

H hann inte mer än att gå upp på övervåningen med Wojtek för att gå igenom vad vi vill ha gjort, förrän det sa BRAK och två av hans kollegor hade börjat riva ner köket. En timma senare när H åkte därifrån var i stort sett hela köket nedrivet. På kvällen åkte vi dit för att se hur långt de kommit och på en dag hade de rivit ut köket, rivit ner väggen till vardagsrummet, rivit ut garderober i sovrummet, rivit ut parkettgolvet från vardagsrummet, “filten” från trapporna, golvet i källaren samt tapeterna i vardagsrummet. Där gick det undan! Självklart gäller det att visa vad man går för i början. “Den där första leveransen.”

Därefter har H åkt ut till huset varje eftermiddag efter jobbet för att kolla läget. Efter att allt rivits ut har det inte varit lika märkbara resultat varje dag. Nu håller de på att spackla och grundmåla väggarna. Det verkar ta rätt mycket tid med allt spacklande och fixande av underlaget.

Igår, lördag, åkte vi dit hela familjen. Det var kul att se hur det såg ut nu, och det känns som att det kommer att bli bra när det är färdigt. Några killar jobbade för fullt på övervåningen (de jobbar oftast alla dagar utom söndag) och vi träffade Wojtek och gick igenom några saker och blev eniga om hur vi ville ha det. Om man vill så köper han material, som spackel, färg, lister etc och visar bara upp kvittona i efterhand. Han erbjöd sig också att följa med och köpa golven eftersom de inte ryms i vår bil, så på torsdag ska H åka med och köpa golv på Bauhaus. Skönt att det flyter på så bra! Fast självklart funderar man hur många extra timmar de lägger på, eller hur många timmar de är “ineffektiva”… vi har ju inte direkt kontroll på när och hur effektivt de jobbar. Men man får bara lita på dem, och dessutom inser vi att det oavsett inte hade varit värt att ta semester bara för att kontrollera dem och eventuellt kunna “spara” några tiotals timmars jobb eller vad det kan tänkas vara. Dock ska H åka på oanmält besök någon morgon innan jobbet, för att visa att vi kan dyka upp lite andra tider också än bara på kvällarna.

Hur som helst ser det nu ut så här på mittenvåningen. Väggen mellan kök och vardagsrum är borta och det jobbas för fullt med väggarna:

Kök och vardagsrum den 7 nov.

Någon av våra grannar visar sig ha katt, och Anton blev genast förtjust i katten. Han jagade den och skulle försöka klappa. Men katten var lite lömsk, för när han och Sara var ute, medan jag och H var i huset, så bet den dumma katten Sara två gånger. Grr!

För övrigt såg Anton ut att trivas bra i sin blivande nya omgivning. Dessutom hade Sara och han träffat några av våra blivande grannar, som hade en son som var fyra månader äldre än Anton.

Anton och favorit-Sara (”jäjä”) utanför huset.

Henrik jagar Anton, och Anton jagar katten...

Gissa om vi längtar tills vi får flytta in? Vi har nu sagt upp lägenheten och senast den 14 december måste vi flytta ut. Inte länge kvar…