Anton har hunnit bli dryga 15 månader redan. Han är stora killen nu. Efter att han fyllde ett år har jag slutat med månadsuppdateringarna, men jag tänkte berätta lite om vad som händer hos vår lille goding just nu.
På dagarna är han hemma och busar och myser med Sara. På morgonen när vi går till jobbet får vi en puss och han vinkar glatt hejdå innan han ofta börjar dagen med att läsa böcker. När vi kommer hem på eftermiddagen så går (halvspringer) han oftast till hallen och säger hej. Sedan busar och leker vi, medan Sara fixar med middagen. Det är verkligen härligt att komma hem på eftermiddagen! De senaste dagarna har han varit extra glad när just pappa kommit hem från jobbet. Ofta kommer jag hem före, och ringer då till H för att höra när han är på väg hem. Så fort Anton ser telefonen så säger han “pappa” om inte H är hemma. På tal om telefon så är det kul både att leka med telefoner och att prata, och då pratar han mest med mor- och farföräldrar.
När Anton vill att man ska följa med och leka någonstans så tar han tag handen och drar med en dit han ska gå. Helst ska man sitta precis bredvid honom när han leker. Leksaker som är roliga just nu är att bygga pussel med knoppar på (7-bitars), leka med trätågbanan (även om han ännu inte klarar att bygga en bana själv), leka med träklossarna (mest roligt att riva torn som andra bygger), att läsa böcker, att leka ta-fatt, och att leka kurra gömma. Att rida på ryggen är också jättekul, och då ställer han sig bakom en och tar rag runt halsen och vill att man ska ställa sig upp och gå omkring i lägenheten. När det gäller böcker så är “God natt Alfons Åberg” en av favoriterna. Det är en del text i den och jag är osäker hur mycket han förstår, men han gillar när man läser ur den samt att få titta på bilder och peka ut olika saker. Även en norsk bok om grävmaskiner är också spännande. När man ber honom peka på traktorn, trädet, huset, katten eller gubben så vet han var han ska peka.
Anton pratar mer och mer. Han säger “äta” när han ska få mat och går själv till matstolen. “Ato” betyder förstås Anton, och “jäjä” betyder Sara. Ibland härmar han en när man säger något nytt ord. Han gillar när man berättar saker för honom. När han står i spjälsängen och tittar in i toaletten där vi gör oss iordning på morgnarna så har han börjat roa sig med att släcka lampan i toaletten. Då säger jag “aja baja”, och han älskar när man berättar denna histora. När man frågar honom “När Anton släcker lampan och det blir mörkt i toaletten, vad säger mamma då?”… så pekar han med fingret fram och tilbaka, säger “aja aja” och skrattar. Och vill att man ska berätta samma historia om och om igen.
Som vanligt är Anton oftast en glad kille, och när kameran kommer fram så har han lärt sig att man ska le och drar på sitt största smile. 🙂
För ett tag sedan installerade Henrik ett barn-“spel” på pc:n, BabySmash, där det dyker upp gubbar och bokstäver beroende på vilka tangenter man klickar på (eller om man rör på musen). Detta visade sig vara väldigt kul, och de senaste dagarna har han velat sitta så ofta vid pc:n att vi fått stoppa honom och avleda med något annat. Inte bra att bli beroende redan vid ett-årsålder, …
På morgnarna vaknar han i snitt någon gång mellan 06-07. Efter att han fått välling går han ofta och hämtar någon leksak in till sovrummet innan han tar tag i någon av oss och vill att vi ska stiga upp. På förmiddagen äter han gröt och somnar oftast runt 10.30 och sover cirka två timmar. Därefter äter han lunch, mellanmål och middag och sedan välling innan han somnar vid 19-tiden.
Tänder har han också fått i massor. Fyra kindtänder tror jag att han har nu, och eventuellt fler som är på väg att spricka upp. Han äter fortfarande det mesta, även om det händer att han har måltider då han är lite mindre hungrig.
Kort och gott, livet är härligt. Och vi njuter av varenda sekund med dig!
Leave a Reply