Mini visade sig vara en Anton, och han är nu en vecka gammal. Det har förstås blivit en händelserik vecka, man kan inte förstå hur många nya intryck som ska bearbetas när man är så ny i den här världen.
På fredag för en dryg vecka sedan hade vi alltså tid på Ullevåls sjukhus för igångsättning av förlossningen. Trodde vi. Men det visade sig att de i första hand skulle göra en undersökning. Allt såg fint ut och barnet mådde bra, så vi hälsades välkomna tillbaka på lördagmorgon istället eftersom de tydligen har en “regel” om att inte sätta igång en förlossning förrän man gått precis fjorton dagar över tiden, förutsatt att allt ser bra ut. Surt att åka hem igen, när vi var inställda på något annat.
Lördagen var en härlig sommardag med sol och närmare 20 plusgrader. På morgonen var vi tillbaka på Ullevåls sjukhus, där de först gjorde en CTG och därefter satte en gele på livmodertappen vid tio-tiden. Därefter gick vi ut på promenad för att försöka få igång processen. Vi promenerade i stort sett hela dagen runt sjukhusområdet, i en vacker kyrkogård precis bredvid och i andra närområden. Klockan fyra på eftermiddagen gjordes en ny undersökning där det konstaterades att här skulle det antagligen inte bli någon förlossning ännu på ett tag. Henrik får åka hem, och jag skulle få stanna kvar på sjukhuset och få lite lugnande och smärtstillande för att kunna sova. Vi tog ännu en promenad och åt middag. H åkte hem strax innan midnatt, och då kände jag en del värkar, men enligt barnmorskorna kan man få konstgjorda värkar som inte är “riktiga värkar” av denna gelen. Sov hur som helst inte särskilt mycket, utan slumrade till och vaknade varje gång jag fick en värk. Kallade på barnmorskan till slut eftersom jag tyckte att det började kännas nog så jobbigt. Klockan 04.00 gjordes en ny undersökning och barnmorskan konstaterade att här har det skett saker; jag var 5-6 cm öppen! Ingen tvekan om att förlossningen var på gång. Bara att ringa en yrvaken H, som var på plats bara en halvtimma senare! Vi flyttades till ett förlossningsrum, och lustgasen blev min allra bästa vän. Sju timmar senare, varav de sista 1,5 timmarna var svettiga krystvärkar, var marthonloppet över. En kille på 4250 gram och 53 cm (38 cm i huvudomfång) tittade ut kl. 11.01 på söndagen och vi var lyckliga föräldrar.
�
Alldeles nybakad. Välkommen Anton!
Den stolte nyblivne fadern.
Den nyblivne pappan klippte navelsträngrn och efter ett par timmar på fødestuen fick vi flytta till patienthotellet i anslutning till sjukhuset. Vi fick lite inledande information av en barnmorska och sedan slappade vi ett par timmar och köpte upp smörgåsar till middag. Öppnade också vår lilla medtagna Moët-champagne och skålade för vårt underverk. Förvånansvärt nog togs inte denna stora händelse upp på Nyheterna, 😉 så vi ägnade eftermiddagen åt att studera Anton i detalj och informera omvärlden om denna nyhet. Anton var väldigt vaken hela dagen, förvånansvärt pigg trots den tuffa resan han nyss gjort. Amningen kom igång på en gång, och han åt med glädje de få gulddropparna som fanns tillgängliga. Vi kom i säng vid midnatt och klev upp ganska trötta på måndagen, efter vår första natt som småbarnsföräldrar.
Måndagens frukost intog endast jag nere i hotell-restaurangen. Vi vaknade en kvart innan frukosten stängde, Mini skrek och att gå ner med ett skrikande barn som vi inte visste hur vi skulle få nöjt verkade läskigt. 😉 Det fick bli smörgåsar på rummet för H. Senare under dagen var det barselinformation (födelseinformation) där vi fick diverse information om amning, blöjbyten, navelsträng och liknande som är bra att ha med sig alldeles i början. Därefter var det också ett fysioterapipass för mig, där en fysioterapeut lärde oss knipövningar och informerade om träning efter förlossningen samt pratade om hur man kan träna upp barnets motorik och nackmuskler bland annat. Under tiden sov H och Anton. Därefter intog vi lunch i restaurangen, och resten av dagen tog lillkillen igen sitt sömnbehov och var inte vaken särskilt mycket. Däremot var han desto mera vaken på natten. Han vände alltså dygnet, vilket tydligen inte är helt ovanligt eftersom de nyfödda ofta är vana från graviditeten att sova på dagen och vara vaken på kvällen/natten.
På patienthotellet.
På tisdagen var det vår två-åriga bröllopsdag. Vi började dagen med att vakna trötta igen efter en hel del nattvak. Att inte vara utvilad på morgonen verkar vara något man får vänja sig vid när man har ett nytt underverk i familjen. Efter frukosten var det dags för en barnläkarundersökning. Hon kollade bland annat reflexer, hjärta och lungor och allt såg fint ut. H fick ett enkelt men bra tips av läkaren om att tillfredsställa Antons sugbehov genom att sätta lillfingret i munnen. Perfekt att ta till som substitut till bröstet när det krisar. På eftermiddagen kom mina kollegor Alice och Hanne och hälsade på oss och vi fikade i patienthotellets cafeteria. Kul att få visa upp vår lille man, och med sig hade de dessutom en fin blombukett. Kvällen ägnades åt hemreseinformation för oss 5-6 familjer som skulle åka hem dagen efter. Vi fick lite tips och tricks på vad vi bör tänka på de närmasta veckorna hemma. Därefter passade vi också på att se en film om hur man badar barnet.
Läkarundersökning.
På patienthotellet.
På onsdag var det dags för hemresa. Efter frukosten fick Anton en spruta, sedan återstod bara ett prov som kunde ha hindrat oss från att åka hem. Det var vägdags, och mer än 10% av kroppsvikten fick han inte ha tappat. Vi var inte särskilt oroliga med tanke på allt matande, och det visade sig att han bara gått ner 100 gram. Matmaskinen fick beröm och vi kunde checka ut och åka hem.
Hemma i lägenheten. Premiärbilturen är avklarad.
Äntligen var vi hemma med vår nye familjemedlem. Det kändes skönt att befinna sig i sin egen lugna vrå. Anton fick inviga babykorgen som han fått låna av sina kusiner och som farmor och farfar hade med sig. H gick och handlade lite mat samt en amningskudde och en mobil till babykorgen. Sedan körde grabbarna sitt dagliga träningspass, där Anton får ligga på mage och träna på att vända huvudet fram och tillbaka för att stärka nackmusklerna. Mycket stånk och stön blir det, men inget gråt i alla fall. Vi firade lite försenat bröllopsdagen och på kvällen hämtade H hem sushi, som jag längtat så mycket efter. Mums! Anton gjorde också sitt första bad, under en del protest. Kvällen och natten fylldes med amning, amning och amning. Fortfarande är dygnet lite upp-och-nervänt.
Sover gott i babykorgen.
�
Nackträning i babygymet.
Amning, amning, amning…
Invigningen av barnvagnen skedde på torsdagen. En riktig värmebölja nådde Oslo och vi hade runt 30 grader i skuggan och ungefär lika varmt inne i lägenheten. På kvällen när det var lite svalare tog vi en trilletur (som barnvagnstur så fint heter på norska) ner til Aker Brygge, som var fyllt av sommarnjutande restauranggäster. Det blev en kort och långsam tur, det känns att man genomgått en förlossning…
Första barnvagnsturen.
Vid Aker Brygge.
Värmen har hållit i sig hela helgen, och fläkten som vi köpte tidigare i sommar har kommit väl till pass. Det har blivit korta promenader varje kväll och Anton har fått bada fler gånger. Redan andra gången njöt han! Extra skönt med lite svalkande bad när det är så varmt.
Andra badet. Härligt!
Leave a Reply