Vi käkade frukost på Gardermoen innan det var dags för boarding. Turligt nog fick vi tre säten för oss själva, vilket visade sig vara extra tur just denna flygresa. Jag räknade ut att Anton har gjort 14 flygresor tidigare och det har alltid gått bra. Men inte denna gång. Efter cirka en och en halv timma började han kräkas, vilket han gjorde ett par gånger. Innan resan var slut var både jag och lilleman lagom fräscha. Stackars liten!
Klev ut i härlig värme i alla fall och från flygplatsen tog det bara en halvtimma med buss till hotellet. Skönt att komma fram, och vi blev extra väl mottagna på Hilton Waterfalls när jag visade upp mitt Diamond vip-kort, samt att vi blev uppgraderade till ett bättre rum. Härligt att i alla fall få lite valuta för alla resor och hotellnätter jag hade i Göteborg under 2005-2007. Däremot var det intressant att alla anställda enbart talade till Henrik och knappt tittade på mig. Egyptisk/muslimsk kultur, men lite speciellt.
Hur som helst var Anton piggare dagen därpå, men vi tog det ändå ganska lugnt och gick bara ner till stranden en stund medan lillen sov förmiddagspasset. Innan dagen var slut hann han också bada två gånger i barnpoolen, vilket han tyckte var jättekul. Nästkommande natt blev han dock sjuk igen och fick närmare 39,5 graders feber. Så hög feber har han aldrig tidigare haft, så det är klart att vi blev oroliga. Paracetamol har han heller aldrig fått förut, så det var en viss tröskel innan vi bestämde oss för att det är dags att ge lite paracet. Febern avtog lite, men det blev ju oavsett inte speciellt mycket sömn…
Vi bestämde oss för att gå till hotellets läkare för att ta det säkra före det osäkra. Han tittade i Antons hals som var lite röd, samt att han konstaterade att han är förkyld men annars var allt ok. Dock gick vi därifrån med ett halvt apotek; hostmedicin, antibiotika (!), förkylningsmedicin och mer än dubbelt så starka paracet som vi hade med oss från Norge. Vad av allt detta skulle vi våga ge den lille sjuklingen? Antibiotikan skippade vi och gav bara hostmedicin och förkylningsmedicin.
Sedan tog vi det lugnt resten av resan och spenderade stora delar av dagen på hotellrummet. En av oss lekte med Anton eller försökte få honom att sova medan den andra kunde sola på balkongen. Ibland tog vi också room service och åt middag på rummet. Annars provade vi de olika restaurangerna på hotellområdet. Där fanns 4-5 restauranger och vår favorit blev en italiensk restaurang.
Inte nog med att lillprinsen var sjuk, efter ett par dagar så började han matvägra. Varken gröt, pure eller fruktpure var gott längre. Kanske delvis för att han blivit så less på host- och förkylningsmedicinerna som vi tryckt i honom och lurat i honom med maten… Det enda han accepterade var att ammas, så det slutade med att jag i stort sett heltidsammade honom. Dagen innan vi skulle åka hem var Anton äntligen feberfri.
Bortsett från sjukdom, oro och dålig sömn så har vi haft det bra. Vi testade att snorkla i Röda Havet, på “vår strand” vid hotellet fanns en badbrygga och längst ut tog ett rev slut och det stupade djuuupt ner i havet. Lite småläskigt att snorkla där, men där fanns förstås en del fisk. Annars fanns det massor med aktiviteter för både vuxna och barn på hotellområdet. Jag testade vattengympa en dag, annars var det inte läge för desto fler aktiviteter. Bekvämt var det i alla fall att ha allt vi behövde inom hotellets gränser.
På måndag den 20 april åkte vi hem och resan gick toppen. Denna gång fick vi bara två säten att dela på, men det gick bra och Anton sov i min famn de tre sista timmarna.
Leave a Reply