Barnehagestart

På tisdag den 5 januari var det dags för Anton att börja på dagis, eller barnehage som man säger i Norge. Eftersom jag åkte på bröllop i Uppsala den dagen så startade Henrik med inskolningen.

Anton ska gå på Kanvas barnehage i Bekkestua, som flyttat till helt nybyggda lokaler för ett år sedan. Det är ett privat dagis som drivs av stiftelsen Kanvas. I Norge är det mycket vanligare med priviata dagis än i Sverige. Här är ungefär hälften av dagisen privata och man söker till samtliga dagis via samma system. Prismässigt är det inte så att det ena alltid är dyrare än det andra. Oftast ingår inte mat, utan de flesta barn tar med sig ”lunsjpakke” varje dag. I vårt fall så ingår både frukost, lunch och mellanmål vilket är bekvämt. Till lunch serveras varm mat minst två dagar i veckan tror jag, varav fisk 1-2 (?) dagar i veckan. De har en egen kock på dagiset. Trots det så är det billigare än många kommunala dagis utan mat. Generellt är dock dagis betydligt dyrare i Norge än i Sverige; det finns maxtaxa här också men den är långt ifrån lika sponsrad av staten som i Sverige. Vi betalar drygt 2600 kr i månden, medan många betalar uppåt 3000 kr.

Hur som helst så är Antons dagis ganska stort, med totalt ca 130 barn (på Antons avdelning tror jag de är ca 10 st barn, alla födda 2008 fördelat på 3 fröknar där en är förskolelärare (”pedagogisk leder”) och de två andra är assistenter). Cirka en gång i veckan badar de i en liten inomhusbassäng (med 15 cm vatten?) och på dagiset finns dessutom snickarbod (för större barn), dockrum, aula och en del andra aktivitetsrum. Sover gör de i en separat liten byggnad som knappt är isolerad, utan de ligger i vinterkläderna i sina åkpåsar i små sängar. Anton sover dock i sin vagn eftersom det inte finns tillräckligt många sängar. Det är en så kallad ”åpen barnehage”, vilket innebär att avdelningarna är ”öppna” och de är ofta tillsammans två olika avdelningar och varierar i vilken lokal de befinner sig. De små barnen leker ibland med barn på större avdelningar eftersom många har storasyskon och dessa då får möjligheten att umgås lite.

Det verkar vara ett bra dagis med många olika aktiviteter. Personalen känns också bra, och Antons ”pedagogiske leder” (förskolelärare) Sandra är lätt att ha att göra med. Dock är jag lite skeptisk till detta med ”åpen barnehage” för så små barn som Anton. Han har inget behov av att byta lokaler så mycket, åtminstone inte i början innan han känner sig trygg i miljön. Dessutom blir det ganska opersonligt med ett så stort dagis. Jag kunde ha tänkt mig att ha honom hos dagmamma i början, lite mera privat och mer likt att vara hemma.

Inskolningen varade i tre dagar, vilket är standard i Norge (även om man självklart är flexibel med det). Inskolningen visade sig vara lika jobbig för oss som för Anton. Första dagen var han på plats 1,5 timma tillsammans med Henrik. De gick igenom praktiska ting och såg sig runt. Dag två kom han dit vid 10-tiden, Henrik var med en stund innan han gick och satte sig i personalrummet. Anton fick äta lunch tillsammans med de andra barnen. Han var jätteledsen när Henrik gick, och ville inte äta. Stackaren. Henrik hämtade honom direkt efter lunch.

Dag tre var jag tillbaka i Oslo och det var min tur att ta den sista inskolningsdagen. Helt ny miljö även för mig, så det var extra jobbigt att bara få komma in, stanna ca 20 min och sedan lämna Anton. Han var igen jätteledsen när han blev lämnad och jag var heller inte långt ifrån att börja gråta, men kunde hålla mig tills jag kom ut i bilen. 😉 Därefter skulle han stanna och både äta lunch och sova middag. Jag fick sms från dagiset om att det gick ok och att han lyssnade på Byggare Bob. Men han åt dåligt, och sov dåligt. Jag kom och hämtade honom vid 14.30, och även då grät han, antagligen som en markering på att ”det inte är ok att du lämnat mig”.

Därefter ansågs han som ”inskolad och klar”, men personalen påpekade att de gärna såg att man hade barnen kortare dagar på dagiset den första veckan. Den kommande veckan följdes av mycket gråt vid lämnandet. Efter ett par dagar förstod han vad som skulle ske och började gråta så fort vi kom in på dagiset, och försökte klänga sig fast i mig eller Henrik. Anton som alltid har haft god aptit, åt inte så bra, fast det bättrades ganska snabbt. Däremot sov han heller inte mer än 45 min til en timma, och det har hållit i sig.

Jobbig process alltså, och inte kul att se att han varit så trött på eftermiddagarna efter alla nya intryck och lite sömn. Det är sådana här gånger man börjar fundera på att bli hemmafru på heltid … 🙂 Och man blir ännu mer tacksam för den tid Sara var här, när allt flöt på mycket smidigare och Anton fick vara i en lugn hemmamiljö.

Allt eftersom har det i alla fall gått bättre, och efter några veckors tid så grät han oftast inte när vi lämnade honom. Däremot har han varit en del sjuk i början. I januari/februari var det två veckor då han bara var två dagar totalt på dagis. Diarre, förkylning och feber gjorde att vi var tvungen att ha honom hemma. Det gör ju också att det tar längre tid att bli van vid den nya barnehage-vardagen. Ibland när vi lämnar honom är han lite ledsen, men får då komma till någon frökens famn och de ställer sig i fönstret och tittar när vi går. Då ser man en glad vinkandes kille genom fönstret.