Den 12 april fick vi äntligen se den lilla krabaten som gömmer sig i min mage. Vi var på ultraljud på Ullevål Universitetssykehus, samma sjukhus som Anton föddes på och där vi också har fått en födelseplats för den nya familjemedlemmen. Fantastiskt att få se tio fingrar, tio tår och ett hjärta som slår. Detta lilla liv försökte att suga på tummen, men hittade inte riktigt rätt. Det viktigaste av allt var att vi fick veta att allt såg bra ut hälsomässigt med tanke på vad de kan se nu.
Vilket kön det blir låter vi, på blivande pappans initiativ, förbli en överraskning. Oavsett är det fantastiskt att få bära på ett nytt växande liv igen. Beräknat födelsedatum (”termin” på norska) flyttades en dag tillbaka, till 9 september.
När vi gick där i gångarna så kändes det som ”igår” vi var där sist och väntade med samma spänning på att få träffa Anton för första gången. Samtidigt så är Anton en så självklar del av våra liv i dag. Vi längtar redan efter att få ta emot den nya familjemedlemmen.
Formen har hittills varit bra överlag, förutom att jag varit ”magsjuk” under ett par timmars tid vid fem olika tillfällen (senast när Johan och Andrea var här). Det visar sig att jag vid fyra av gångerna har ätit räkor innan, så jag misstänker starkt att jag är känslig mot just räkor. Förhoppningsvis bara överkänslig under graviditeten eftersom jag aldrig tidigare har upplevt det, samt att räkor är så gott. Kanske passande att låta den lille/lilla krabaten i magen kallas räkan så länge?
Annars så har jag förutom ultraljudet hunnit med två besök hos läkaren och ett hos barnmorskan (”jordmor”) i Bekkestua. Vid första besöket hos läkaren i ca vecka 12 visade det sig att jag hade B-vitaminbrist, så fick utskrivet Triobe med B-vitamin. Efter andra besöket ringde läkaren upp mig och informerade om att järnvärdena var lite låga, så efter det äter jag även järntabletter. Detta mönster är precis detsamma som när jag väntade Anton.
Ett annat likt tecken är att jag känt lite värk i ryggen ibland när jag burit eller gått mycket. Det började runt vecka 21, men har inte blivit värre och nu är jag i vecka 23. Förra graviditeten körde jag mycket spinning under den här perioden, och upplevde att det hjälpte mot ryggvärken (som säkerligen har med uppluckring i bäckenbotten att göra). Detta är också en av anledningarna till att jag köpte hem en spinningcykel nu, och att cykla känns väldigt bra. Inga större plågor hittills alltså, och jag hoppas det håller i sig.
Leave a Reply