Idag är det bara tre dagar kvar till beärknad födsel. Jag är så “klar” jag kan vara för bebisens ankomst och det tror jag resten av familjen också börjar vara.
Jag har letat fram Antons gamla bebiskläder och tvättat en del som av någon anledning fått fläckar på sig. Lite nytt är införskaffat, och babykorgen är bäddad. Innan semestern köpte vi också en begagnad syskonvagn av modellen EasyWalker som vi ska kunna använda bland annat för att hämta på dagis. Vagnen kompletterade vi med en mjuklift till bebisen, som vi köpte i Nordby när vi var där på en shoppingtur under Henriks sista semestervecka.
Vi har en plan för vem som kan ta hand om Anton lite beroende på när vi måste åka in till sjukhuset, samt att vi har några back-up:er som kan ställa upp. Ändå är man förstås lite spänd på hur det ska bli för honom, och vilken tid på dygnet allt ska ske.
På torsdag 9 september är alltså “termindagen” eller beräknade födelsedagen och jag har varit hemma i permission i 3 veckor. Henrik började jobba efter semestern den 16 augusti, och då började också Anton på barnehagen igen. Första dagarna hade han inte riktigt lust att gå dit efter “sommarlovet”, men efter ett par dagar så gick det mycket bättre och nu vill han knappt hem när jag hämtar honom. Henrik tar bussen till/från jobbet på dagarna och jag lämnar och hämtar Anton. Ibland lämnar jag honom innan 08.30 så att han hinner äta frukost där, och andra dagar äter han frukost hemma och jag lämnar honom strax innan 09. Sedan hämtar jag honom runt 15-tiden, och då har han ofta diverse saker han glatt vill visa mig och jag har gott om tid att stanna en stund och se lite av dagis-livet.
Jag har haft en hel del spänningshuvudvärk på sistone. Men det är väl inte så konstigt. Denna situation, när man ska vara beredd på ett “marathon” dygnet runt i sisådär en månads tid, är verkligen speciell. Man vet inte alls hur och när det ska starta, eller vilka förhållanden som riktigt ska gälla. Helst vill man vara utvilad, mätt och fit-for-fight hela tiden. Längtar är stor efter att få ta emot sin nya familjemedlem, men samtidigt finns det en bävan inför själva loppet dit. Häftigt, stort och spännande är vad detta är…
Leave a Reply