(Skrev detta inlägg 2 dagar innan vi åkte till sjukhuset, men hann aldrig publicera det. Så lägger in det i efterhand…)
Nu är bebisen redan fyra dagar på övertid. När Anton var fjorton dagar på övertid så ville han fortfarande inte komma ut. Det ser ut att finnas ett mönster mellan de här två syskonen, som visst trivs väldigt bra inne i magen. Mysigt att få bära på dig lilla skatt, men nu vill vi ju träffa Dig!
I går var Anton och Henrik på Nadderudhallen och badade tillsammans med Josefine och Knut. Barnen hade haft kul tillsammans och Anton pratade om “sosesine” hela dagen i går. Viktor och hans pappa var också förbi och lekte en stund och sedan var Henrik ut och sprang över 15 km. Han tränar till Oslo halvmarathon och kör hårt nu med tre träningspass i veckan sedan i somras. Detta är också en anledning till att bebisen får titta ut snart, så att vi kan heja på pappa som ska springa på söndag den 26 september.

På kvällen igår hade vi gemensamt möte här med radhusgrannarna, eftersom vi ska måla om huset. Rött med mörkgröna knutar ska bli svart-brunt med vita knutar. Imorse träffade jag och två andra grannar en firma som inspekterade söderväggen som vi ska fixa som ett gemensamt projekt.

I torsdags, på termindagen, var jag på föräldramöte på Antons dagis. Vi fick se ett bildspel av barnen, och fick information om vad som händer på dagiset etc. Eftersom man inte alltid får så detaljerad info av Anton så sög jag åt mig som en svamp vad de gör på dagarna och så vidare. Till exempel fick vi veta att barnen källsorterar maten och “2-åringarna vet mycket väl vad som ska i plastinsamling, hushållsavfall och liknande”. Inga kunskaper jag sett här hemma, men kul ändå att höra om små detaljer ur vardagen på dagiset. Förskolelärarna och assistenterna där har i mina ögon ett av de viktigaste jobben i världen. De tar hand om vårt barn hela dagarna. Tala om att man inte önskar att de på något sätt ska tycka att vi är “jobbiga kunder” eller liknande… Det kändes i alla fall bra efteråt, magkänslan säger att det är ett bra ställe för Anton att vara på.
Leave a Reply