Ludvig två månader

I måndags fyllde Ludvig två månader. Det firade vi med att ta en tur in till stan för att uträtta några ärenden och äta lunch med Line och Laurits.

Ludvig börjar bli en social kille nu. Han försöker kommunicera och det kommer en massa söta ljud ur honom när man talar till honom. Och många härliga leenden. Han har också börjat intressera sig för leksaksmobiler. Vi har varit lite sena med att plocka fram dessa, men så fort vi hängde upp mobilen ovanför skötbordet så blev han intresserad och ler mot den glada solen som han ser. När han sitter i babysittern är nallen som hänger framför honom intressant och han viftar, som om han redan försöker gripa tag eller i alla fall nå den. Det känns som att han redan kan så mycket, trots att han är så liten. 🙂

Att ligga på mage är också populärt. Han tränar mest nacken genom att ligga på mitt bröst, och när vi sitter i vardagsrumssoffan så älskar han att inspektera vår nya tavla med en massa fina mönster på. Han blir också nöjd när han får ligga på mage, till exempel på soffan, och titta ner på golvet där Anton leker med tågbanan etc. Det är spännande!

Förra veckan kom vi också igång med att ge honom Tran. 2,5 ml om dagen. Även Anton har börjat få samma “medicin” och oftast så slinker det ner utan problem. Tran med citronsmak kör vi på denna gång, och det smakar faktiskt betydligt mer ok än originalet. Enda nackdelen med tran är att om det kommer på kläder/textilier så blir det fläckar och dessa går inte bort i tvätten trots högt gradtal och borttagningsmedel… Härligt då när det inte bara råkar rinna ut lite ur munnen, utan när det också riskerar att komma upp tran när han rapar efter att han ätit. (Märkte nämligen att en av mina koftor plötsligt luktar tran)

Tyvärr har Ludvig också åkt på hosta. Han har ju varit förkyld tidigare, och jag vet inte om det övergått i hosta eller om han fått något nytt virus. Obehagligt i alla fall när en så liten kille hostar och man hör hur hela den lilla kroppen ansträngs. Nu är jag lite extra rädd att lämna honom själv när han sover. Jag gillar till exempel inte att lägga honom på övre våningen på kvällarna när vi själva sitter nere och ser på tv till exempel. Där är jag en riktig “controller”…

På tal om sovning så varierar det ganska mycket hur han sover. Ibland somnar han i min famn och jag lyckas knappt lägga ner honom i mjukliften innan han vaknar, eller så vaknar han och börjar skrika typ fem minuter efter att han har blivit nedlagd där. (sådana dagar gäller det att vara effektiv med allt man behöver göra med två händer) Just nu däremot lade jag ner honom på sängen bland kuddarna här i arbetsrummet, strök honom på huvudet några gånger och sedan somnade han. Ett ställe där han i stort sett alltid sover är i alla fall när vi är ute och går med vagnen. Och i bilen somnar han också i stort sett jämt. Vi har i och för sig inte provat köra några längre sträckor ännu med honom.