Den 22 december kom vi fram till Strömsön. Bilresan gick över förväntan. Ludvig var “chefen” i bilen och bestämde när vi skulle stanna. Så länge han sov körde vi, och när han vaknade stannade vi, lite utifrån var vi befann oss. Det blev ca 2-3 timmars körintervall mellan varje stopp. Då försökte vi ta ett lite rejälare stopp så att Anton också kunde röra på sig – fika, lunch eller något liknande. Räddningen för Antons del var som sagt den nyinköpta dvd-spelaren. Där rullade “Brannman Sam”, Elias och Pippi Långstrump (tecknat) stora delar av resan. Själv satt man dock lite på helspänn hela tiden med en fundering över när det ska “braka loss”. Det hjälpte förstås att det inte var speciellt mycket trafik, och väldigt fint väglag i stort sett hela resan.
Hur som helst, när vi kom fram till farmor och farfar så hade precis Helena, Max och Tea kommit dit. Magnus jobbade och kom dagen därpå. Anton tyckte det var jättekul att få leka med kusinerna. För Ludvig blev det hans allra första möte med faster Helena med familj.
Dagen före dopparedagen var det kallt i Ö-vik, närmare 30 minusgrader. Alltför kallt för att vara ute, så Henrik, Helena och barnen åkte iväg till ett lekland. Det var populärt och där fanns visst alla möjliga banor, rutschkanor, studsmattor etc. Lille Ludvig däremot har ju varit röd i huden ett tag, men under resan till Sverige blev han ännu värre. I hudvecken under halsen och i armhålorna vätskade det och nästan blödde lite. Britta har en bekant som är barnläkare och vi hade turen att få besöka henne på sjukhuset den 23 december. Hon menade att Ludvig har atopisk eksem och vi fick en kräm i en burk samt utskrivet en “mellanstark” hydrokortison att smörja över hela kroppen. I tillägg har jag smort Inotyol för att försöka torka ut där det vätskat (väldigt svårt att hålla torrt och rent i alla vecken under halsen när det fort rinner lite mjölk dit eller han kräks lite). Oavsett blev Ludvig bättre, även om det fortfarande krävs mycket smörjande och det märks direkt om man slarvar.
På kvällen den 23:e badade jag Ludvig och efter det var det fler som ville bada. Anton och Tea ville båda bada i baljan och som tur var rymdes bägge två. Senare på kvällen togs granen fram och vi hjälptes åt att klä den, samt förberedde lite annat smått inför julafton och tog en smakbit av den goda julskinkan. Vi fick också träffa Magnus som kom med buss från Umeå.
Julaftonsmorgon vaknade Anton tidigt, och som vanligt var det Henrik som klev upp med honom. Vi andra klev också upp ganska tidigt och åt en god frukost. Med tio personer i huset blev det full fart hela dagen.
På dagen åt vi enligt tradition jullunch med en massa gott och mycket hemlagat. En stund efter Kalle Anka, ringde tomten på dörren. Spännande! Anton har intresserat sig så mycket för tomtar i år, och pratat om tomten varje dag senaste månaden så vi var spända på hur han skulle reagera. Han var inte alls rädd (till skillnad från ifjol!) och gick lyckligt fram till tomten när han hade paket till Anton. Även om vi försökt hålla nere paketen, så blev det ändå så många julklappar att Anton inte hann se på allt förrän efter ett par dagar. Han fick både trätågbana med massor av tillbehör, skidor, duploflygplan, pussel, bok, kläder, modellera, pengar etc. Ludvig fick också både kläder, tofflor, ullpläd, leksaker, gosedjur och pengar. Gissa om alla barnen var upptagna resten av kvällen! Föräldrarna också för den delen, som skulle bygga ihop diverse leksaker…
Senare på kvällen åt vi risgrynsgröt innan det var natti natti.
På juldagen besökte vi Henriks moster och fick se deras nybyggda hus. Hans andra moster kom också förbi på fika en dag.
Det blev också lite mildare ute, så vi kunde gå på en promenad och inte minst kunde Anton prova sina nya skidor. Första turen gick riktigt bra, Anton var riktigt tålmodig och åkte flera hundra meter. Själv missade jag premiäråket, men fick se andra gången han skulle åka. Då gick det bra till en början, tills skidåkaren blev arg och kastade stavarna på marken. Plötsligt var det tydligen inte kul längre. Dåligt vallade skidor, kanske? 😉 Förutom dessa aktiviteter så gjorde vi också ett besök på stan med lite shopping, samt att vi förstås umgicks massor med farmor, farfar och Helena med familj.
På morgonen den 28 december var det dags att starta hemresan mot Oslo igen. Första stoppet blev på Max i Sundsvall, där vi åt lunch. Max/Mc Donalds är verkligen det optimala stället att stanna på med barn. Man får mat snabbt, vet att barnen äter, det finns alltid en lekhörna och rejäla toaletter med skötbord. Nöjda barn = nöjda föräldrar. Därefter körde vi vidare till Orsa där vi övernattade på ett enkelt värdshus, Kungshaga, mellan Orsa och Mora. Vi fick ett mysigt rum med heltäckningsmatta och rosa sänghimmel. 🙂 Dagen därpå körde vi hem, med ett stopp i Torsby där vi fyllde på med svensk mat i bilen och i magen. Även hemresan gick bra, och vi kom hem redan vid 14-tiden.
Leave a Reply