Nyårsafton 2010 firade vi på Snarøya hos Line och Knut. Vi kommer att minnas det som en kul men livad nyårsafton.
Vi körde “knytkalas” och åkte dit på tidiga eftermiddagen. Med oss hade vi förrätt (toast skagen med löjrom) och efterrätt (cheesecake) medan Line och Knut stod för huvudrätten som blev helstekt kalkon med en massa goda tillbehör. Vi lyckades inte få Anton att sova något innan vi åkte och även om han hann sova 10 minuter av bilresan, så visade det sig inte vara tillräckligt för att orka med en nyårsfest.
Matförberedelserna gick bra och barnen lekte för fullt. Det var riktigt mysig stämning. Förrätten var lugn och stillsam (så “lugnt” som det nu är med små barn) och barnen mumsade i alla fall på brödet.
Men när huvudrätten skulle intas så hade klockan hunnit bli runt 19.00 och plötsligt blev det ovanligt mycket tårar över det ena och det andra. Värst var bröderna Håkans som skrek ikapp med varandra ett tag, och vi alla avlöste varandra under middagsbordet. Ena stunden var det två vuxna vid bordet, och i nästa stund stod bara en massa tallrikar med halv-varm mat på medan vi vuxna var på språng på diverse “ärenden” som blöjbyten och andra aktiviteter för att få barnen nöjda. Det var inte många minuter vi satt samtliga vid middagsbordet samtidigt. Till slut åkte videokameran fram, och den högljudda middagen med ledsna barn och uppgivna föräldrar finns alltså förevigad och vi kan antagligen med ett skratt titta tillbaka på denna nyårsafton. Klockan åtta sov i alla fall tre av fyra barn, men då fick Laurits som tidigare under kvällen varit allra lugnast, ont i sin lilla mage. Line och Knut fick bära bebis ett bra tag till innan han också somnade för natten.
Någon timma innan midnatt fick vi i alla fall njuta av vuxentiden och kunde prata lite mera med varandra. Vid tolvslaget njöt vi av den vackra utsikten från Line och Knuts vardagsrum. Vi kunde se fyrverkerier i hela Bærum kommun. Skönt att hålla sig inomhus eftersom det var en ovanligt blåsig/stormig nyårsnatt. Vid 01-tiden var vi alla ganska trötta, och sängen kallade. Vår familj övernattade där, vilket var ganska skönt och en bra förutsättning för att få den där lilla vuxentiden tillsammans.
På morgonen åt vi en god frukost innan vi begav oss hemåt igen.
Leave a Reply