När vi landat på Cypern den 3 juni så lämnade Anton alla sina nappar till piloten innan vi klev av planet. Från den dagen är han fri från nappar/tuttar!
Vi bestämde oss redan någon månad innan att Cypern-resan kunde vara ett bra tillfälle att sluta med nappar – vi skulle på semester, byta miljö och Anton skulle inte bli påmind om napparna på samma sätt där nere. Eftersom vi inte haft någon direkt begränsning på napp-bruket innan (förutom på dagis då han bara haft det när han sovit) så var vi förstås lite oroliga för hur det skulle gå. Han använde napp ganska mycket! Men det kändes inte som någon vits att börja trappa ner och sätta regler, utan bättre att försöka vänja honom vid nappfria tanken.
Jag föreslog för/sa till Anton att han skulle sluta med nappar när vi åker till Cypern och det tyckte han var ok (utan att förstå vad det innebar). Därfter nämnde vi för honom i stort sett varje dag att “När vi åker till Cypern ska du sluta med napparna. Du ska lämna dem till piloten”. Efter någon vecka började han själv säga det när vi frågade: “Vad ska Anton göra när vi åker till Cypern?”… Jo, “Lämna tuttarna till piloten.” Vi pratade om det varje dag och han fick god tid på sig att bli van vid tanken, även om han nog inte helt förstod konsekvenserna.
På morgonen innan vi åkte hängde vi 5-6 tuttar i ett snöre och tog med oss i handbagaget. (Vi hade förstås med oss några extra ifall det skulle krisa rejält under resan) Strax innan vi skulle landa berättade vi för flygvärdinnan att vi gärna ville lämna napparna utanför cockpit så att piloten kunde ta dem, och det gick bra sa hon men hon kunde inte lova att de skulle öppna till cockpit. Helt ok, tyckte vi.
När vi skulle gå av planet så hade hon lyckats få piloterna med på det hela, och när Anton kom med sitt band med nappar så öppnade de upp cockpit. Han lämnade själv napparna till piloten och som en överraskning gav de honom snacks och festis och hela besättningen stod runtomkring och applåderade. Gissa om vår (knappt) 3-åring var stolt? 🙂
Första kvällen och ett par gånger senare var Anton lite ledsen och frågade efter nappen. Vi beklagade oss lite med honom men förklarade att “Tuttarna har ju piloten tagit och lämnat på molnen”. Det visste han ju mycket väl, så den förklaringen accepterade han, och allt gick över förväntan! Skönt!
Detta var vår historia om hur man kan bli nappfri. 🙂 Min teori är att det är bättre att få chans att förbereda sig vid tanken om en så pass stor förändring, än att helt oförberett utsättas för som i detta fall att “ta bort” napparna helt utan förvarning.
Leave a Reply