Svensk medborgare. Tyvärr?

Nu har Anton fått sitt norska elvasiffriga fødselsnummer, så nu kan han ta del av det norska välfärdssamhället. Vi kommer att få norskt barnbidrag (970 NOK/månad, ungefär samma som i Sverige väl?) och nu kan vi ställa honom i kö för dagis (barnehage). När det gäller dagis så gäller det att ställa honom i kö så snart som möjligt, för i vår stadsdel är det brist på dagisplatser och i år var det tydligen cirka 200 barn som inte fick dagisplats i Frogner stadsdel. Det finns väl runt 20 dagis här, cirka hälften privata och hälften kommunala. Nu ska vi bara göra en prioritetsordning och skicka in papperena, och det lutar åt att vi prioriterar utifrån hur nära dagisen ligger.

Vad gäller medborgarskap så blir Anton däremot svensk medborgare eftersom både jag och H är det. Annars hade kanske inte norskt medborgarskap varit helt fel, med tanke på de norska naturtillgångarna? Allt är förstås inte guld och gröna skogar här heller; som sagt råder det dagisplatsbrist i centrala Oslo, precis som i centrala Stockholm. Men efter vårt år i Norge har vi insett att man idag har en klart högre levnadsstandard i Norge än i Sverige. Några av fördelarna är lägre skatt på arbete (och antagligen rent generellt också), juni månadslön är skattefri och decemberlönen har halv skatt. Bättre glesbygdspolitik har de också, med reducerad skatt för de som arbetar i norra Norge och rejäla satsningar på infrastruktur i glesbygden (även om norska vägarna trots detta ofta är både smala, krokiga och tunneltäta med tanke på naturen). En annan sak man som svensk har länge har hört är att vården i Norge ligger efter svensk sjukvård. Men inte heller det kan vi skriva under på utifrån de erfarenheter vi har från den lokala “vårdcentralen” och Norges största sjukhus, Ullevål. Förutom en fin omvårdnad, så verkar ingen normal gravid i Sverige få genomgå så många läkarkontroller och ultraljud som jag varit på i Norge. 

Hur som helst så hade kanske det ultimata varit dubbelt medborgarskap, men det är trixigt och verkar inte vara möjligt. Så nu återstår för oss bara att besöka svenska ambassaden här i Oslo för att fixa ett svenskt personnummer till Anton.

För övrigt är vi isolerade här i vår lägenhet på sjätte våningen, på grund av en trasig hiss. Sedan i torsdags har den varit ur funktion och det visar sig att man väntar på någon reservdel, och serviceteknikerna verkar inte jobba på helgen, så vi får nog snällt vänta till måndag innan vi kan gå någonstans allihopa. Att bära upp och ner Emmaljungan känns alltför jobbigt, så vi passar på att roa oss med OS så länge.