I förra veckan kom ett bud med en present från mitt jobb. Nu har Anton också en konsult (norska: konsulent)-kompis.
Minikonsulent.
Igår var mina konsulent-kompisar på besök. Som tur var sov Anton i vagnen efter att jag varit på en promenad med honom vid lunchtid, så jag hann baka en banankaka som jag bjöd tjejerna på. Trevligt att få uppdateras lite om läget, men jag märker att norskan är lite ringrostig igen. Sedan jag gick på mammaledighet i mitten av juni har jag mest lyssnat på svenska och i stort sett bara sett svensk tv. Idag lät jag NRK istället för SVT gå i bakgrunden. Det är ju i stort sett samma OS-sändningar, så då är det lika bra att passa på att lyssna på norska kommentatorer.
Anton hos Hanne
Caroline och Alice.
Nu har Henrik jobbat tre dagar, och hittills har det gått bra att vara hemma med Anton. Än så länge är han snäll, men han är en famnbebis och denna vecka har han kört varannan-dags sovdagar. I måndags sov han medan vi var på promenad, men vaknade så fort vi kom in. Igår sov han två långpass på nästan tre timmar vardera, dels fortsatte han sova i vagnen efter promenaden och dels somnade han av och till i babysittern när tjejerna var här. Idag har det bara blivit någon timmas sömn i min famn samt under vår promenad. Mysigt att ha honom i famnen, men ibland skulle det vara skönt att kunna lägga ner honom i babykorgen ett par timmar… nu vaknar han i stort sett så fort vi lägger ner honom där. Just nu ligger han i sin babysitter, som jag vaggar med foten, och hoppas att han eventuellt ska somna där en stund. Där ligger han oftast nöjt en stund, så att man i alla fall hinner duscha och (eventuellt) äta lunch utan en lillgosse i famnen.
Det är verkligen ett heltidsjobb att vara mamma. Och nu säger prinsen att han verkligen inte vill vara längre i babysittern… Dags att kila.
Leave a Reply