Det enda fikabröd jag brukar försöka ha i frysen är kanelbullar. Nu är det snart dags att baka en ny sats, och jag kom på att det är passande att fixa det idag eftersom jag skulle besöka jobbet. Kanelbullar är ju “standard” i Sverige, men här är det inte lika vanligt, så därför är det kul att ha med sig det. Hur som helst så har jag nu konstaterat att bakandet inte var någon bra idé när man är ensam med en dryga sex veckors Anton i lägenheten.
Killen ville inte sova, och eftersom vi har en kräsen sötnos så vill han ha variation i hur han aktiveras… Jag testade vår Babybjörn bärsele igen. Vi har väl provat den 2-3 gånger tidigare utan någon större framgång, och inte heller denna gång var den ok mer än några minuter när jag dansade omkring med den (Alla andra barn ser ju ut att trivas så bra i Babybjörn, så vad är problemet?!). Anton fick varva mellan 10 minuter i famnen, 10 minuter i babygymmet, 10 minuter i babysittern som jag gungade med foten samtidigt som jag bakade och X antal minuter i vår dubbelsäng där jag försökte söva honom utan vidare resultat. När bullarna väl var klara skulle jag göra mig iordning, och då var tålamodet helt slut hos den lille mannen. Stress. Stress. Stress.
Lunch för mig blev två kanelbullar och mjölk och när jag väl lämnade lägenheten så var klockan alltför mycket för att hinna promenera till kontoret, vilket var planen för att låta prinsen hinna sova en stund innan vi kom fram. Det blev buss, och han slumrade till precis när vi skulle kliva av bussen. Resultatet blev alltså en övertrött kille (precis vad jag tänkt att jag skulle undvika), men åtminstone goda kanelbullar! 🙂 Tack och lov blev det inte så mycket skrikande trots övertröttheten, men däremot så sov han största delen av tiden och ville knappt visa sig i vaket tillstånd.
Det var trots allt trevligt att träffa kollegorna och fika tillsammans med dem. Och ovanstående är ett typiskt scenario i vardagen just nu. Allt måste planeras i detalj, men samtidigt får man inte planera någonting just eftersom allt styrs av lillgossen. Litt vanskeligt, som norrmännen säger…
Igår var också en social dag. Klockan tolv var det dags för veckans onsdagsträff på Aker Brygge. Jag hoppades att det kanske skulle komma lite nya mammor den här gången, men nu anslöt inte mer än tre mammor, alltså hälften så många som sist. Lite synd, men det var trevligt ändå att sitta och umgås och småprata ett par timmar på ett café. På hemvägen gick jag förbi ICA och sedan kom min kollega Trine på besök. Vi fikade först, men efter ett par timmar var det middagstid och då bestämde vi oss för att hämta sushi till oss och till Henrik som kom hem från jobbet lite senare.
Nu är klockan snart midnatt och mina pojkar sover sött i sängen. Det är sovdags också för mig, och vi ser fram emot morgondagen då Henriks syster med familj kommer hit.
Leave a Reply