Igår fyllde vår lille prins två månader. Alla säger att spädbarnstiden går så fort, och även om tiden inte gått långsamt så känns det som att vi har varit föräldrar i längre tid än två månader. Antagligen för att det har hänt så mycket under denna korta tid.
Anton på 2-månadersdagen den 20 september.
Anton är mer och med vaken och närvarande. Han har betydligt bättre tålamod nu jämfört med tidigare; nu kan han roa sig själv i kanske tio minuter. Om man pratar/leker med honom ligger han gärna ännu längre och leker. Favoritplatsen för detta är babygymet och han älskar att ligga och titta på figurerna där. Även den lille mjukis-råttan som hänger i vagnen är intressant och mobilen ovanför skötbordet. Där ligger han ofta och ler. Leenden är något vi får se flera gånger per dag, speciellt när vi pratar med honom. Han har börjat sätta sina händer i munnen väldigt ofta nu. Nästan så att man börjar tro att tänder är på gång, men det känns nog så tidigt. Eksem och mjölkskorv har han också haft problem med, men det verkar vi snart ha under kontroll.
De små fingrarna ska gärna in i munnen.
Vi försöker att skapa lite rutiner, men ännu är de långt ifrån på plats. Dock har vi lärt oss att han behöver mera sömn än vi tror, och det bästa sättet att få honom att komma till ro och sova på dagarna är att lägga honom innan han verkar alltför trött. Helst ska han sova minst två, men gärna tre längre pass på 2-3 timmar varje dag. På dagtid somnar han antingen i vår dubbelsäng eller så söver vi honom i vagnen på en promenad eller genom att vagna på terassen. Kvällstid försöker vi ofta lägga honom runt 20-21-tiden någon gång, men läggningarna är generellt väldigt ineffektiva. Han ligger och fäktar med armarna, snackar och bökar i minst en timma. Sedan är han hungrig, eller så behöver blöjan bytas, och plötsligt är klockan halv elva och det är dags för en själv att gå i säng. För övrigt sover han bra på nätterna och vaknar bara när han är hungrig, oftast två gånger per natt. Sedan somnar han som regel om ganska snabbt, även om det ibland händer att han piggnar till och inte vill somna igen på ett tag.
Två-månadersdagen firades med att äta lunch på en restaurang på en parallellgata till Karl Johan. Innan dess gick både jag och Henrik till frisören. För min del blev det blonda slingor och toppning av håret. Det var tre månader sedan jag sist var hos frisören, så det kändes skönt med en liten uppfräschning. Dock hamnade jag hos en ganska långsam frisör, så det tog hela tre timmar och när jag var klar hade två-månaderskillen hunnit vakna och bli hungrig trots att Henrik promenerat omkring med honom. På kvällen somnade Anton redan vid 19-tiden och vi kunde äta en av våra första middagar sedan han föddes, utan att bli avbruten. Sedan vaknade han lagom när middagen var klar och ville ha mat.
Idag har Anton varit på sin premiärtur till hemlandet Sverige. 🙂 Vi tog en shoppingtur till Nordby, precis på andra sidan gränsen. I första hand bunkrade vi mat, men det blev också lite annan shopping som diverse saker från Apoteket och en sparkdräkt till Anton i det svenska barnklädesmärket Villervalla. Anton hade inte lust att sova särskilt mycket, utan hade fullt upp med att lyssna och titta på alla nya intryck runtomkring sig i butikerna. I bilen var det också en del protest. På ditvägen sov han först, men vaknade och skrek den sista kvarten. Hemvägen var han lite missnöjd i början, men sedan somnade han. Jag tror att han är missnöjd dels för att han inte är van vid att sitta i bilstolen så ofta och dels för att han ledsnar på att sitta där. När Henrik pratade med honom och försökte roa honom så var han nämligen betydligt nöjdare, även om det såklart inte fungerade hur länge som helst.
Premiärturen till Sverige gick till Nordby shoppingcenter. 😉
Leave a Reply