Ibland blir det inte som man tänkt sig. Snöstormen som drar över Sverige nu gör att Anton och jag idag sitter helt oplanerat på Södermalm hos Johan och Andrea och tittar ut över vinterlandskapet och snön som öser ner. Tack och lov kunde vi åka hit i förrgår, annars hade jag fått åka in med ambulans till närmsta psykavdelning. Ungefär så nära ett sammanbrott var jag… 😉 Jag har förut bävat en del för långresor, till exempel när jag i februari skulle åka till New Delhi. Men alla andra resor har varit enklare än den här korta resan som blev lång som en jorden-runt-resa.
Planen är alltså att vi ska åka upp till Övertorneå och oplanerade saker började ske redan innan vi lämnade lägenheten i Oslo i söndags. Precis när vi var på väg till flygplatsen, strax innan kl 13 så ser jag att jag har fått ett sms från SAS. Vårt flyg som skulle gå kl. 15 var inställt och vi var bokade på 13-planet. Detta sms hade kommit 11.30, och jag hade inte sett meddelandet innan. Ringde SAS och blev ombokade till 16-planet. Detta innebar att vi bara skulle ha 55 min på oss på Arlanda att ta ut bagaget i terminal 5, gå till terminal 4 och checka in igen. Förstod att det skulle bli stressigt, speciellt om planet alls blir försenat.
Andrea blickar ut över det vackra men problematiska vinterlandskapet.
Åkte ut i god tid till Gardermoen och hann både amma och byta blöja innan vi klev på planet, som gick på tid men var helt fullsatt. Stackars Anton var trött och verkade få ont i öronen och skrek en del. Vi fick sitta inklämda i mitten i ett tresitssäte, men som tur var hade jag en gullig kvinna på vardera sida som hjälpte till lite och flirtade med lillen. Vid landningen kändes det att det var blåsigt ute och snön visade sig vräka ner i Stockholm.
Tog ut väskan och skyndade till terminal 4. Eftersom vi landade i tid så var jag relativt lugn och säker på att vi skulle hinna bara vi kunde komma förbi kön i incheckningen. So far so good.
När vi kom till gaten visade det sig att vårt plan var försenat till 18.15, och 20 minuter är ju inga problem. Då hann jag till och med gå på toaletten själv. Dock startade inte ombordstigningen och en SAS-anställd kom och informerade oss om att inga plan får varken starta eller landa på Arlanda för tillfället på grund av snöovädret. Detta var början på kaoset.
Vi väntade vid gaten, och på skylten stod det först att vi skulle få mera information kl. 19, sedan kl. 20 och utan att få någon information alls ställdes flighten in. Informationsdisken i terminal 4 var stängd, så det var bara att gå tillbaka ner till incheckningsområdet. Där samlades mer och mer folk och köade får att få information vid ankomstservice som man hänvisades till. Två personer jobbade i service-disken, och jag gav upp min kölapp när jag insåg att det var tal om att vänta i timmar. Gick upp och igenom säkerhetskontrollen igen för att se om det fanns mera information där, men såg mest bara röda “Cancelled” på alla flight-skärmar. Ner igen, och försökte hitta någon SAS-anställd att prata med för att höra vad som sker? Det var inte lätt att hitta någon, men lyckades till slut haffa en kvinna som hänvisade mig till ankomstservice igen, där kön såklart vuxit ytterligare. Kände mig sliten av att bära en fullpackad skötväska, systemkameraväskan och inte minst en jättetrött Anton som satt i BabyBjörn. Bröt ihop och började gråta och då blev den stressade SAS-kvinnan mera tillmötesgående. Hon bad mig gå upp till gaten för 21-flighten och kolla om det fanns lediga platser och om flyget skulle gå. I annat fall skulle jag komma tillbaka ner till henne igen. Jag gick igenom säkerhetskontrollen för tredje gången och vid gaten var det massor med folk som stod och väntade. Där träffade jag också min kusin Sara som var på väg hem och som hade ordinarie plats på den här flighten. Personalen kunde inte säga om flyget över huvudtaget skulle gå eller om några extrapassagerare eventuellt kunde komma med.
Vid det här laget hade jag varit på resande fot i åtta timmar utan att äta och Anton var övertrött men ville förstås inte sova, men helst bäras omkring. Jag hade ingen aning om jag skulle behöva vänta åtta timmar till? Hade jag rest själv hade jag köpt ett par tidningar och satt mig i ett hörn och läst i godan ro, men med en liten Anton som sällskap så blir allt mycket omständligare. Lyckades få i mig en hamburgare på Max och gick sedan ner till SAS-kvinnan, som hette Lena, och meddelade att jag inte orkade trampa omkring och vänta längre när det inte gick att få några besked. Hon var så gullig och sa att hon skulle försöka få mitt bagage till ankomstservice så att jag skulle kunna hämta det dagen därpå. Men att få ut bagaget vid det tillfället var inte möjligt. Ringde hit och dit – till Henrik, till pappa som väntade på oss i Luleå och till Johan innan jag beslutade mig för att ta flygtåget in till stan utan vinterjacka (som jag packat ner i resväskan för att få mindre att bära på) och bagage. Lillebror kom snällt nog och mötte mig med en vinterjacka på t-centralen och vi kom hem till honom och Andrea strax innan 23-tiden. Johan gick och köpte nödutrustning som blöjor och tandborste.
Hej morbror Johan!
Sliten mamma (med “snygg” frisyr) och lillstjärnan har just kommit hem till Johan & Andrea.
På måndag morgon ringde jag SAS och fick veta att jag var bokad på 17.40-planet. Johan åkte jättetidigt på jobbresa till Arlanda och vidare till Helsingfors (och slapp försening) medan Andrea stannade hemma med mig och Anton. Vi tog det mest lugnt och Andrea gav oss god service med frukost, lunch och barnpassning. Skönt att få pusta ut lite och ladda om batterierna. Den fantastiska SAS-Lena jobbade inte, men ringde mig ändå och meddelade att hon tyvärr inte lyckats få mitt bagage till ankomstservice, utan att jag måste ta ut mitt bagage och checka in det igen. Hon varnade för ytterligare kaos på Arlanda, “med 32 års erfarenhet vet jag att det kommer att vara kaotiskt även idag“, men min förhoppning var att slippa det värsta efter-stöket eftersom jag var bokad på en ganska sen flight. Vid 15-tiden följde Andrea oss till flygtåget. Genast när jag kom till Arlanda råkade jag se min resväska på en vagn i ankomsthallen. En Securitas-väktare vaktade bagaget, som jag kunde kvittera ut. Precis när jag skulle gå och checka in väskan så ser jag att min flight är inställd. Igen.
Myser med Andrea.
Vid incheckningen får jag veta att vi har stand by-platser på 21-planet. Grr, håller nästan på att bryta ihop igen när jag inser att det är fem timmar dit och jag inte vet om vi alls ryms med på det planet. Ringer till pappa som ser på Luftfartsverkets hemsida att ett plan till Luleå ska gå kl. 19.15. Varför är vi inte stand by på det planet? Haffar en ny SAS-anställd efter en stunds letande och tjatar, tjatar, tjatar mig till att få stå på stand by listan på detta planet också trots att det var överfullt med flera stand by-resenärer. Hon noterar i systemet att jag ska prioriteras upp eftersom jag redan är ett dygn försenad och reser ensam med spädbarn.
Går till SkyCity, eftersom jag inser att jag oavsett måste spendera ett antal timmar på Arlanda. Johans plan ska landa 16.30, och han lovade att stanna och hjälpa mig. Parkerar mina saker på McDonalds och låter en man vakta dem medan jag och Anton går och beställer kaffe och en Coca Cola för att få lite extra energi. Sätter mig ner och tänker att vi ska sitta där i hörnet ett par timmar. Då brakar det typiskt nog till i Antons brallor, … Suck. Bestämmer mig för att skippa att packa ihop alla saker och gå till toaletten utan gör istället ett snabbt blöjbyte på McDonalds. Får också reda på att Johans plan är försenat från Helsingfors.
Pallrar oss tillbaka till terminal 4 och till vår gate vid 18.30 för att vara ute i god tid och försöka kolla om vi kommer med som stand by. Vid gaten finns ingen personal ännu. När klockan är 19.15 dyker det upp en text på skärmen som säger att flighten är försenad till 20.00. När klockan är 20.30 ändras texten till “delayed until 21.00”. Jag lyckas få låna en rullstol till Anton för att försöka söva honom i den, men lillen har förstås inte tid att sova när det finns så mycket att titta och lyssna på. Vid 21.30 ändras texten till “delayed until 22.00″. Jag ger upp rullstolen och strax efter 22-tiden kommer äntligen Johan och tar över och går omkring med en lite missnöjd Anton. I samma veva läser jag delayed until 23.00”. När man hela tiden får informationen så sent, så vågar man ju inte lämna gaten med risk för att ombordstigningen startar. Det andra planet som skulle gått kl. 21 är försenat till 02-tiden eller liknande.
Ett av många misslyckade försök att sova. Gissa om många sneglade på oss? 😉
Myspys i rullstolen.
Det hela börjar bli ganska slitsamt och jag får inte mera ro i kroppen av ett gäng afrikaner som står och sjunger i högan sky precis bakom oss. Vi hittar ingen personal på någon gate att få information av så vi packar ihop allt och går ner till incheckningsdisken, där en stackars man står och jobbar. Där har han stått de sista tio timmarna. Jag meddelar att vi inte kan vänta längre utan överväger att övernatta igen, men jag kräver att få med mig bagaget denna gång. När han ringer last-killarna så får han reda på att bagaget precis ska börja lastas. Flighten kommer antagligen att gå inom kort, vill du vänta? Ok, säger jag och vi går upp och genom säkerhetskontrollen för femtioelfte gången. Väntar en stund och strax efter 23-tiden kommer en man och meddelar att de inte kan ge några som helst besked om flighten. Personalbrist (vid gaten bredvid sitter en massa folk i ett plan och väntar på personal sedan två timmar) och fortfarande snöproblem är orsakerna. Nu ger vi verkligen upp och lyckas få ut vårt bagage. Strax efter midnatt är vi tillbaka hemma hos Johan och Andrea.
Inget ont som inte för något gott med sig; vi fick åtminstone möjligheten att mysa lite tillsammans med Johan och Andrea. Idag är det tisdag och enligt Luftfartverkets hemsida går planen i stort sett på tid idag. Vi är bokade på 12.20-flighten till Luleå. Tredje dagen gillt?
Leave a Reply