Fem månader

Idag blir Anton fem månader. Vi var på helsestasjonen på en kontroll igår och nu väger han 8 850 gram (det visar sig att jag själv vägde knappt 8,8 kg när jag var 10 månader gammal, hmm.) och vara 71,5 cm lång (de mätte antagligen hans längd fel när vi var där sist för en dryg vecka sedan). Han fortsätter att följa samma kurva som tidigare. Helsesyster Kari gav honom också påfyllning av de två vaccinerna han fick vid tremånaderskontrollen. På kvällen fick han lite feber och en påbörjande förkylning. Feber kan man ju få av vaccinering, men det är nog inte omöjligt att förkylningen också låg latent i bakrunden och bröt ut efter sprutorna? Hur som helst fick vi inte sova särskilt mycket inatt… sjuka barn är jobbigare än jag kunnat föreställa mig, och ändå är detta bara en liten förkylning. Turligt nog verkar det vara en ganska lindrig förkylning och vi hoppas han är bättre imorgon när vi ska ut och flyga.

Anton är som sagt en lång kille, och därför fyller han nu ut hela liggvagnen. Dessutom börjar han bli mer och mer nyfiken på omvärlden, så jag tror att vi byter till sittdelen efter jul och nyår. Det råder heller inget tvivel på att han får i sig nog med mat via amningen. Men vi har ändå börjat ge honom lite smakportioner av majsgröt. Han brukar få en liten portion varje kväll och det är väldigt uppskattat. Så fort en sked mat åkt in i munnen så blir han ivrig och vill ha mera…

Gröt är gott!

Vad gäller lekar så är det fortfarande mest populärt att ligga på mage och leka. Han försöker att ta sig framåt, men kommer än så länge ingen vart. Däremot lyckas han snurra i sidled ibland. När han har lagt sig på kvällen så händer det ofta att man hör att han vaknat ett par timmar senare. När vi går in i rummet så ligger han på mage och leker i sängen. Så fort chans ges så är det magläge som gäller och huvudet lyfts högre och högre upp.

Ligger och tittar på när vi äter frukost. Magläge är roligast.

Anton har också upptäckt sina fötter och dessa är spännande att leka med och ibland till och med goda att smaka på.  

Klarar du också detta?

Det är kul att göra olika ljud med munnen och inte minst att blåsa ut luft mellan läpparna och låta som en bil. Ännu roligare blir det när någon härmar honom. Tittut-leken är också kul och att lyssna på mammas eller pappas fantastiska (?) sångröster.

Anton ligger på mina ben och vi leker “Høyt høyt høyt i et epletre” som vi lärt oss i Uranienborg kirke. Den är kul!

Vad gäller sömnen så har vår lille buse äntligen börjat somna tidigare på kvällarna. Det är inte ovanligt att han somnar vid 19-20-tiden, vilket känns fantastiskt skönt! Sedan vaknar han tre timmar senare och vill ha mat. När jag tänker efter så äter han cirka var tredje timma dygnet runt. Även om han äter ett par gånger per natt så sover han gott om nätterna (förutom nu när han är sjuk). Som en följd av att han lägger sig tidigare har han förstås börjat vakna tidigare och ofta är han pigg vid 06-07-tiden. Helst vill han stiga upp med en gång, men vi brukar försöka ligga och dra oss en stund.

Och den där spjälsängen då? Jodå, den provades redan första kvällen innan vi åkte till Tornedalen och Anton somnade gott i den tills han vaknade första gången på natten. Då flyttade vi han till vår säng. Efter det har vi testat lägga honom i sin säng ett par kvällar och ibland går det bra, andra gånger mindre bra. Oftast somnar han snabbast när vi ligger bredvid honom, och det blir ju lite trångt för en vuxen att ligga i spjälsäng… Jag tror det går att vänja honom vid spjälsängen om man “tränar”, men som vanligt så skippar vi den typ av träning och kör det som är enklast för alla för stunden och räknar med att det ger med sig.

Jag är så glad att se att detta med att somna tidigare på kvällarna “automatiskt” gett med sig, och jag är glad att vi gick på känslan när vi tyckte att det inte var värt att försöka natta vårt lilla hjärta i tre timmar utan bättre låta honom vara vaken till kl. 23 och vi fick åtminstone se på tv och prata med varandra istället för att ligga och irritera upp oss på att lillgossen inte ville somna. Detsamma tänker jag med spjälsäng; så länge alla mår bra och sover gott så går det an att ha honom i vår säng. Jag tror att det kommer bli desto mera motiverande att använda spjälsängen när han börjar äta mera riktig mat och förhoppningsvis står sig på maten längre och inte vaknar så mycket på natten. Dessutom ligger han ju oftast nära mig efter att han ätit på nätterna och kanske kommer jag att känna att det inte fungerar när jag börjar jobba och behöver vara mera skärpt på dagarna? Det får tiden utvisa.

Förresten så bloggar Anton snart själv. Att sitta vid datorn är kul, speciellt att skriva på tangentbordet. Och här talar vi om tempo, på ett par sekunder har vår lille hacker lagt till gadgets till pappas skrivbord, öppnat upp ett par nya fönster och gjort diverse inställningar som vi inte vet hur vi ställer tillbaka…

Pappsen får koncentrera sig för att hänga med. Här bokar Anton en hyrbil. (Visst känner du till att det ofta är rörigt vid en hackers skrivbord? ;-))

Summa sumarum så har vi egentligen inte mycket att klaga på. Vi har nästan jämt en glad kille, som sprider solsken hos oss. Nu hoppas vi att han snart är frisk också, och redo för en massa julbus hos sin farmor och farfar i Örnsköldsvik.