I förrgår kände vi något hårt sticka upp i Antons nederkäke. Visst var det första tanden som kommit fram. Vi har länge tänkt att någon tand kanske är på väg med tanke på hur mycket han dreglat samt att det verkar ha kliat i munnen. Nu var det tydligen dags. Jag har inte märkt att han varit extra gnällig direkt, däremot har han sovit dåligt de senaste nätterna och velat äta i ett, krafsat mig i ansiktet eller Henrik på ryggen och hållit oss allmänt vakna. Förhoppningsvis kan det bero på tanden?
Vi har börjat ge lillen mat, men det är tyvärr inte alltid det smakar så bra. För ett par dagar sedan fick han smaka mosad potatis blandat med smör och mjölkersättning och på hans grimaser såg det ut som att han åt något riktigt otäckt. Han fick i sig max en halv tesked. Det här med mat verkar vara ett projekt i sig och eftersom han vägrade även gröt efter att han fått potatis så håller vi oss nu enbart till en smakportion gröt per dag. Men kanske vi ska testa kokta morötter istället för potatis? Det är ju lite sötare. Kladdigt är det förresten också med riktig mat. Både kläder och inredning får ta del av gröten.
Samma dag knäckte han koden för att börja åla, dock bara baklänges. Han drar upp kroppen som i en armhävning och sedan skjuter han sig bakåt. Tidigare har han bara cirklat runt i sidled, men nu kan han ju förflytta sig från en punkt till en annan och därmed roar han sig själv betydligt bättre på golvet.Cool kille, eller?I torsdags hände det alltså mycket i Antons utveckling. Samma dag hade vi också lunchbesök av Line och Josefine. Jag gjorde våfflor i ett nyinköpt våffeljärnet, och de blev riktigt goda. Anton var mycket intresserad av Josefine och försökte både hålla handen och nypa henne i ansiktet. Det gäller att vara på sin vakt nu. Tidigare har jag mest varit rädd att andra barn ska göra honom illa, men nu får vi också passa oss så att inte Anton gör någon annan illa.
När Line och Josefine hade gått hem passade Anton och jag på att ta en promenad in till stan. När vi närmade oss Stortinget mötte vi massor med polisbilar, polis-mc och kravallpolisbilar. Det var en stor folksamling där och israeliska flaggor stack upp här och där. Insåg att det inte var lämpligt att gå längs Karl Johan utan istället höll vi oss undan på en sidogata. Efteråt läste jag att demonstrationerna startat efter att en norsk politiker uttalat Norges stöd för Israel och problemen startade när det dök uppp 1000 motdemonstranter. 200 poliser klarade inte av att hålla situationen under kontroll och det skjöts raketer mot polisen som svarade med tårgas etc. Riktig action alltså. (se Aftenposten)
Dagen efter att vi kom hem från Umeå installerade vi hoppgungan och där vistas Anton gärna. Han snurrar runt i den och har börjat lära sig att göra några små hopp här och där.
Leave a Reply