Lunchbesök, tjejkväll och Nordic Cab-premiär

I fredags hade vi trevligt lunchbesök av Line och Josefine. Bland annat började vi planera lite smått för vår kommande skidhelg i Norefjell i mars. Det verkar som att barnen känner igen varandra nu, med tanke på de stora leendena när de träffas. 🙂

På kvällen väntade en tjejkväll tillsammans med några av mammorna som jag lärt känna via babycaféet i Svenska kyrkan. Vi träffades på San Leandro och åt en massa god tapas innan vi hamnade vi på Friday’s där vi satt och pratade och drack goda drinkar. Alla har vi barn födda under 2008, så vi har ju en del gemensamt att prata om och vi hade jättetrevligt. Skönt också att träffas utan barn för ovanlighetens skull.

Lördagen hade vi planerat att inviga Nordic Caben, men eftersom det både blåste och snöade rejält så skjöt vi fram premiärturen till söndagen. Istället ägnade vi lördagen åt att köpa en ny skaloverall till Anton samt att äta lunch på Friday’s (blev visst många besök på den kedjan i helgen).

Idag var vi lite sega på förmiddagen eftersom Anton tyckte att det var morgon redan kl. 04.00 imorse, då han var superpigg och aktiv och absolut inte ville somna om. Till slut klev jag upp med honom, åt min havregrynstallrik till frukost rekortidigt och försökte även ge Anton sin gröt, men han åt knappt någonting. Däremot kröp han omkring och lekte för fullt. Antingen var han pigg för att vi lade honom redan kl. 18 dagen innan, eller så var det på grund av att han är lite förkyld och har fått hosta på kvällarna och nätterna och därför sov sämre. Jag tror på det sista, och kombinerar man dem båda så är det ju inte så konstigt att man är pigg när man sovit tio timmar… Efter en knapp timma gick vi i alla fall och lade oss igen och han sov till kl 06.45 då Henrik steg upp och jag låg kvar och sov en timma till.

Hur som helst bestämde vi oss för en skidtur, men innan vi hunnit montera ihop det sista på pulkan, letat fram skidkläder och utrustning, matat lillen och funnit adressen till sjön Sognsvann dit vi skulle, så var klockan 14 när vi kom iväg. Efter att vi åkt kom vi dessutom på att vi glömt vallan hemma, och det resulterade i att det blev extra tungt att dra pulkan. Vi hade oavsett inte så höga ambitioner, så det var kul att bara få åka en kort tur nere på sjön och känna efter hur pulkan fungerar. Det kryllade av folk i spåren och vårt sjabrak till pulka väckte en hel del uppmärksamhet. Anton satt dock som en kung därinne och somnade i sittläge nästan med en gång.