Idag hade vi barselträff hemma hos oss. Vi fikade våfflor och kaffe medan de fem barnen lekte på golvet. Nåja, det var väl hela tiden någon som var missnöjd för att de ville upp i mammas famn eller för att de inte fick ha kvar sin leksak. Självklart är det så att just den leksak kompisen har är den roligaste! Anton är den enda som kryper, så han stack iväg på sitt håll och ställde sig som vanligt upp mot vardagsrumsbordet och försökte nå fjärrkontroller och annat spännande. Några av de andra barnen har lärt sig att sitta utan stöd, men det är inget som vår lille man prioriterar att lära sig. Nej, han föredrar ett aktivt liv (inte minst för att hindra hans föräldrar från att ligga på latsidan) 😉
Speglar sig i spisluckan i väntan på kompisarna.Hela gänget samlat! Hedvig, Thea, Lea, Kaspian och Anton. Full aktivitet!Hedvig och Anton inspekterar Kaspian.Hilde, Aina och Sissel äter våfflor.
Efter några timmar när alla hade gått hem var både jag och Anton ganska trötta. Anton somnade, medan jag själv fick en stund vid datorn.
När Henrik kom hem åt vi lax med senapstäcke och potatis. Därefter var det gröt och natti natti för Anton. Som vanligt så dröjer det cirka en minut efter att man lagt honom och gått ut ur rummet innan han ställer sig upp i sängen. Efter ytterligare någon minut när han blir trött eller ledsnat på att stå så börjar han skrika. Att lägga sig ner, hur trött man än är, finns inte på kartan… Då är det bara för oss att gå in och lägga ner honom, och vänta tills han ställer sig upp igen och börjar skrika. Ett par gånger har han ramlat raklång baklänges och slagit huvudet i spjälorna på andra sidan sängen, stackaren. Till slut somnar han i alla fall och jag kan tänka mig att det till viss del handlar om “nyhetens behag” när man precis lärt sig att ställa sig upp.
"Titta pappa, är jag inte duktig som ställer mig upp alldeles själv?"
Vilka fina bebisar!! Och klart Anton vill stå så mkt som möjligt nu när han lärt sig! 😀 Gott med våfflor oxå! KRAM!!
Morfar
Oj vilken stor karl Anton har blivit, det är ett jättelyft att kunna ta sig fram själv, än om det bara är att krypa, från att förut varit beroende av mor och far för att förflytta sig. Nästa steg blir att kunna ta sina egna steg, fast dit är det någon månad till
Stor Kram till er alla från Morfar
Vilken underbar bild på alla småbarnen! Passa på och ta många såna bilder för om ett par månader så kommer de aldrig befinna sig på samma plats samtidigt… 🙂
Leave a Reply