Lekdejt och en olycka

Igår började vi dagen med en skön och solig promenad till babysimningen. Det var sista gången för den här kursen och det var dags för undervattensbilder igen. Den här gången var det pappsens tur att vara med på familjebild med Anton och jag måste erkänna att han lyckades betydligt bättre än mig. Anton hade som vanligt inga problem att se normal ut även under vattnet…

På eftermiddagen kom Idun med sina föräldrar förbi på en fika och lekdejt. De bor i samma trappuppgång som oss, men tyvärr ska de snart flytta, så vi får se om vi hinner med några fler lekdejter innan dess.

Jag orkade inte baka utan gick till Deli de Luca och köpte med mig fikabröd. Det funkade bra och det ger pluspoäng till min strävan efter att inte  försöka bli en bra “hemmafru”. Istället fick jag en halvtimma extra kvalitetstid med Anton, vilket var mycket mera värt! Tyvärr har jag en tendens att skippa att bjuda hem folk spontant för att jag känner att jag inte har bakat eller inte har städat… visst är det dumt att sådant ska sätta stopp, för kvaliteten i mötet enligt mig är ju i första hand det man utbyter verbalt och inte det praktiska runt omkring. Ändå stressar jag upp mig för ytliga saker alldeles i onödan ibland. Tur att Henrik påminner mig då och då, till exempel igår när jag var på väg att börja baka fast jag egentligen inte hade någon lust till det.

Inatt hände en lite obehaglig olycka. Vi vaknade vid 04-tiden av ett duns efterföljt av skrik. Stackars liten ramlade ner från vår dubbelsäng. Henrik stod upp i sovrummet på ungefär en halv sekund och såg inte var Anton låg, utan hörde bara skriket. H misstänkte direkt att jag ammat Anton och haft honom på yttersidan av sängen utan att flytta tillbaka honom till mitten och att han därmed rullat ner. Men jag är i stort sett helt säker på att jag inte gjorde det (ibland är jag dock lite virrig på natten) och dessutom låg Anton på golvet vid fotändan av vår säng och med huvudet längst bort och fötterna närmast mig. Han måste ha krupit ner från sängen vid fotändan utan att jag märkt att han tagit sig över mina ben… Som tur var verkade det gå ganska bra och han lugnade sig snabbt, även om han fick små blåmärken ovanför och nedanför ena ögat. Hur barnsäkrar man detta? För jag vill ju att han ska kunna komma över till vår säng på natten. Normalt sett vaknar jag alltid när han vaknar och försöker krypa över mig, så jag undrar lite grann hur detta egentligen gick till.