Idag började jag jobba igen efter mammaledigheten. Normalt sett brukar jag ha lite ”söndagsångest” inför måndagen, eftersom helgen har gått alltför fort. Ännu värre brukar det kännas första arbetsdagen efter en semester. Men nu, efter över nio månader hemma, så kändes det bara kul att gå tillbaka till jobbet. Det är nog så att allt har sin tid och jag tror att många som varit hemma en lite längre tid känner igen sig i detta.
Jag har haft en fantastisk mammaledighet, med många mysiga dagar att se tillbaka till och jag kunde inte ana att jag dessutom skulle få möjligheten att knyta så många nya intressanta kontakter. Härligt att få en total paus från den vanliga vardagen och att ägna sig åt helt andra saker. Det häftigaste är förstås känslan av att bli förälder och att få umgås med Anton ger mig massor med positiv energi. På slutet av ledigheten kände jag dock att jag inte så mycket som jag borde uppskattade att vara hemma. Jag uppskattade absolut att få tid med Anton, men allt annat runtomkring som att handla, städa, tvätta, laga mat och att inte ha utrymme för andra ambitioner blir frustrerande i längden. Till och med Henrik kommenterade till slut att jag verkade ”rastlös” och inte lika fylld av energi som i början av permissionen.
Därför är det perfekt att det nu är Henriks tur att få ta del av den kvalitetstid det innebär att på egen hand få umgås med sin son. Han har sett fram emot detta i månader och det var så härligt att se igår hur fylld av energi han var inför detta. Min ambition har varit att dela lika på föräldraledigheten, men nu blev det inte riktigt så. Fast H blir i alla fall hemma tre (fyra, om man inräknar semestern) månader i sträck och jag är övertygad om att det kommer att bli toppen. Det är skönt att veta att Anton är i de tryggaste händerna.
Den här bilden fick jag sänt till mig idag från pappan och sonen:
Samtidigt får jag nu uppleva att jag går till jobbet i en helt ny roll. Som mamma, som alltid har sitt barn någonstans i tankarna. Vilken lycka!
PS. Igår kom Antons morfar hit, så det har busats för fullt hemma hos oss. Ett separat inlägg kommer. 🙂
Leave a Reply