Nio månader

I skrivande stund är Anton en bit över nio månader, men jag försöker sammanfatta hans nionde månad här.

På niomånadersdagen den 20 april befann sig lillprinsen på väg hem från Sharm El Sheik. Efter en vecka med feber, förkylning och hosta mådde han äntligen bättre och hemresan löpte smärtfritt. Precis innan Egyptenresan hann vi med en påskresa till Övertorneå. Dessutom bytte han från att ha varit hemma med sin mamma i sina första dryga åtta månader av sitt liv till att vara hemma med pappa.  Man kan säga att det blev en intensiv månad för vår lille prins.

På resande fot på niomånadersdagen.
På resande fot på niomånadersdagen.
Myser nu hemma med pappsen på dagarna.
Myser nu hemma med pappsen på dagarna.

För första gången i sitt liv matvägrade han också ordentligt, och det skedde på Egyptenresan, då han varken ville ha matpuré, fruktpuré, kex eller något annat. Det enda som dög var mammas bröstmjölk, så då fick han leva på det i ett par dagar tills det ordnade upp sig. Under den resan var det också första gången han behövde medicinera, då han fick paracetamol och hostmedicin.

Trots sjukdom fick han i alla fall prova att bada i en utomhuspool för första gången i Egypten, och det älskade han. Något annat han gillade var när han fick åka runt i sin resevagn och spana på allt runtomkring oss. Då var han alltid tyst och nöjd samtidigt som han söp in alla nya intryck.

Sovande sjukling på hotellet i Sharm El Sheik.
Sovande sjukling på hotellet i Sharm El Sheik.
Att bada är fantastiskt kul!
Att bada är fantastiskt kul!

“Ett leende föder ett leende” brukar man ju säga, och det har även Anton nu förstått. I Egypten använde han det flitigt då han liksom rynkade på näsan och försökte åstadkomma ett tillgjort leende.

Finurligt leende. "Om jag ler mot omvärlden så ler de i bästa fall tillbaka åt mig."
Finurligt leende. "Om jag ler mot omvärlden så ler de i bästa fall tillbaka åt mig."

Förutom en del sjukdom och en månad med mycket resande, har Anton hunnit med att börja träna på att gå med sin nya gåvagn. Lite ostabil, men med några tunga böcker i vagnen går det bättre.

Staplar fram med gåvagnen.
Staplar fram med gåvagnen.

Han har börjat få alltmer humör och visar nu tydligt med både skrik och kroppspråk när han inte är nöjd eller får sin vilja igenom. Det kan handla om leksaker som inte fungerar som han önskar, en dörr eller låda som han inte lyckas öppna. Dessutom vill han sällan sitta frivilligt i sin matstol, förutom om vi “mutar” honom med ett kex eller en majskrok på bordet.

“Mamama…” och “Bababa…” kommer ur hans mun vilket såklart värmer mammas och pappas hjärtan.

Lilla älsklingen.
Världens bästa Anton. Vi älskar dig så!

Posted

in

by

Tags:

Comments

3 responses to “Nio månader”

  1. Mor/Mormor Avatar
    Mor/Mormor

    Vilken goding! Bilderna är jätte fina och tänderna är så söta så.

    Puss och Kram till lill godingen

  2. Helena Avatar
    Helena

    Åh vilka jättefina bilder av lillprinsen! Vi längtar efter honom! Och er förstås!
    Puss o kram!

  3. Finna Avatar

    Åh vilken kul läsning och vilka fina bilder (som vanligt). Den sista bilden är ju bara för söt!! Det blev som sagt en intensiv åttonde månad för Anton… KRAM!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *