Två amningsfria nätter

Så var det dags att försöka ta tag i detta med nattamningen. Jag har inte bekymrat mig speciellt över det utan tyckt att det gått bra att amma på natten. Men nu när jag är tillbaka på jobbet o s v så har vi insett att det är dags att försöka avveckla Antons amningsberoende. Oftast brukar han somna runt 19-tiden och sedan vaknar han kanske två gånger innan kl. 06 när han oftast vill gå upp för dagen. Dessutom har vi den perfekta deadlinen nu eftersom Henrik och Anton ska vara i Ö-vik några dagar nästa vecka, och där finns ingen amningsmaskin tillgänglig. Därför var fokus att testa ett substitut för amningsmaskinen.

I förrgår kväll startade vi och jag lade mig i vardagsrummet medan H och Anton låg kvar i sovrummet. Lillen vaknade när vi skulle gå och lägga oss vid 23-tiden, han fick mjölkersättning av Henrik och somnade sedan om så fort H lade honom bredvid sig i vår dubbelsäng. Därefter sov han till 05.45 då Henrik kom över med Anton till mig och vi ansåg det vara morgon och han fick amma innan vi klev upp. Han sov en hel natt alltså!

Inatt gjorde vi samma sak och lilleman vaknade första gången kl. 01. Då var det en del skrik, så H värmde mjölkersättning igen som Anton åt upp snabbt som attan. Efter lite protest när flaskan var tom så somnade han bredvid Henrik och vaknade nästa gång kl 05.30, då jag ammade honom och vi klev upp. Förutom att jag vaknade vid 01-tiden av Antons skrik, så sov jag gott hela natten även om det kändes lite tomt i sängen…

Hurra, säger vi alltså. Vi var inställda på att det skulle bli tuffare, men nu känner i alla fall jag mig ganska övertygad om att det kommer gå bra den dag Anton och Henrik ska sova borta. Skönt att få bekräftat att Anton inte är ”beroende” av mig på det viset. Dessutom vet H att han kan tillfredsställa honom även på natten om jag inte är med, så jag tror att även pappan känner sig lite lugnare nu.

Förhoppningsvis blir det inget bakslag inatt, då vi ska köra samma taktik igen innan vi åker till Ö-vik hela familjen imorgon.

PS. Jag förstår om vissa som läser här undrar “Hur svårt kan det vara?”. Jag menar, ska man behöva göra en sådan sak av detta… ja, det kan jag undra själv också ibland. Tänk vad en liten guldklimp kan förorsaka. 🙂