Jag saknar er!

Jag känner mig halv. Det är tomt och tyst i lägenheten, och nu på sena kvällen så tassar jag omkring för att inte lilleman ska vakna, tills jag kommer på att han sover någon annanstans.

I måndags kväll var det dags för mig lämna Ö-vik (separat inlägg kommer om vår mysiga helg i Umeå/Ö-vik) och åka hem till Oslo. Gick och gruvade mig lite smått under dagen och att åka därifrån var jobbigt. Anton var i Henriks famn och höll nöjt fast mig i håret när jag skulle pussa hejdå och gå. Då började tårarna rinna på min kind.

Att vara mamma är fantastiskt, och de känslor det medför är större än man någonsin kan ana. Hur kändes det innan egentligen? När jag satt i bilen på väg till flygplatsen så slog mig tanken än en gång att det är så här det ska vara. Den överväldigande längtan är helt naturlig. De här känslorna har alla mammor i alla världens hörn, oavsett land, bakgrund, förutsättningar, ekonomisk status och hudfärg. Ett mirakel i magen har vuxit sig till ett litet oskyldigt barn som plötsligt finns där hos dig och bara vill ha all din värme och uppmärksamhet. Känslorna och banden till skatten i sin famn har alla föräldrar gemensamt. Att få älska så stort är meningen med livet.

Killarna har i alla fall haft en fin vecka tillsammans med Antons farmor och farfar. De har busat, promenerat, krupit (både ute och inne), gungat och myst. Farmor har lärt Anton att äta välling, vilket blivit en populär mysstund för pappsen och Anton. En tand i lillprinsens överkäke har också tittat fram.

Själv har jag försökt att “passa på” att göra det jag inte annars prioriterar, som att träna (har äntligen invigt DVD:n som jag beställt tidigare), jobba lite längre och imorgon kväll ska jag ut och äta middag med Caroline. Städning och påfyllning av kyl/skafferi står också på schemat, men det har jag skjutit in i det sista.

Imorgon startar i alla fall Anton, Henrik, farmor och farfar sin resa till Oslo och efter en övernattning längs vägen så kommer de fram till Oslo på lördagen. Jag längtar massor och förstås; oroar mig – den här gången för bilresan – så som mammor gör. (Undra vad New Delhimamman oroar sig för idag?)